Vi gick bort till Maria och Amelia som va hemma från daigis idag. Hade med oss lite av kakorna vi bakade igår och Maria hade kanelbullar. Namnam =)
Så kaffe, fika, töserna lekte lite med lera, målade, Ninni sprang efter katten och sen kom farmor Ann/mormor och hämtade töserna med sig och tog en liten promenix till affären när hon ändå skulle handla =)

Lillan har myst och myst och myst med faster Maria.
Kollade på vagnen med, de har en syskonvagn vi ska köpa. Fin och bra och framhjulen är inte låsta! Ett krav! =)
Så vi får ta och hämta hem den sen en dag med. Sen ska det promenixas =)

Lite tråkigare dock när vi sen skulle gå hem. Tur att vi gick ut genom dörren precis då kan man väl säga...en bil tutade och det va postbilen...som nästan körde på Atlas....
Ja, de har lyckats göra hål i dörren till deras rum i garaget...på något sätt "puttat" bort de okluvna vedbitarna (rätt stora och tunga) jag lagt för dörren för att de inte ska kunna putta upp dörren och sen stuckit.
Maris tog vagnen och Ninni och jag fick lånat ett band av henne, band hundarna och sen gick vi hem...
Nu till den absolut jobbigaste biten....
Vi har velat fram och tillbaka, jag har ringt en gång innan, men där va ingen som svarade. Men nu har jag ringt igen...vi är överens. Även om det gör så ont, känner sig så misslyckad och sen maktlös på något vis, så ska vi omplacera hundarna.
Tårarna bränner nu, bara jag skriver om det. Det är ju liksom Bubbe....vår knasiga stora drull Atlas och den förvirrade lill-pitten Cox det handlar om.
Men det funkar inte. Atlas kan inte va själv, mår så dåligt då och Cox, ja han hade nog kunnat lära sig, men han har hunnit lära sig så mycket av Atlas med redan...
Fan va ont det gör!!
Men de kommer få det bättre, vi kan inte ge dem vad de behöver, bara att inse. Vi har försökt bygga till dem både ute och inne...men de står ju bara och sjunger för hela Önneköp så fort de blir lämnade ensamma.
Men iaf. Jag har pratat med en kvinna som heter Jeanette. Verkar väldigt trevlig, har en kennel med och har placerat om en del hundar redan. Känns bättre med henne och deras ställe, mer "hemmakärt" än de större föreningar som jag får en "fabrikskänsla" av.
Vi pratade en stund om hur allt går till, de håller på och ska flytta till en större gård nu och hon vill helst inte ta emot killarna innan hundstallet är klart, så de kan flytta in där direkt istället för att flytta med henne en gång till om ett par veckor ca när de nog ska va klara.
Så hon ska ringa när de är installerade och klara på nya gården, sen ska vi boka in en träff då vi åker dit och ser hur det är där, pratar med henne om hundarna och sen är de välkomna dit om vi känner att allt är ok.
Vi pratade lite om hundarna redan nu, så vet hon lite vad de är för några hundar och vad de behöver för hem.
Fy fan...
Men. Våra pågar kommer få det hur bra som helst tror jag. Hon lämnar inte iväg dem till vem som helst sen, det är jag hundra på .
Vi vill ju inte sätta ut dem på Blocket eller nåt sånt, då vet man inte riktigt vad det är för ställe de verkligen hamnar på. Skiter liksom i pengarna, de ska ha det bra, det som är det viktigaste.
Nog pratat om det...

Töserna, ja de sover gott (eller har jag redan sagt det...)

Ja, vi hörs sen. Nu ska jag se vad jag ska ta fram till dagens middag.