Ja, de härade dagarna på sjukan...inget roligt. Men för en bra sak och i såna situationer är det bara att göra det bästa av det hela.
Jocke stannade hos mig tills jag fick åka hem. Snälla Frida va hemma hos oss från söndagen till måndag kväll och tog hand om Ninni och hundarna, sen va Ninni hos farmor (envisa farmor *ler*) under tiden och Mange va hos oss och tog hand om hundarna.
Ni är underbara!!

Måndagen, då stack Jocke hem och fixade med allt och alla. Jag ugglade själv den dagen med Lillan. Men tiden gick ändå förvånandsvärt fort, utom de sista timmarna.
Man  gör ju inget annat än äter när man är inlagd!! Shit, jag hann inte med alls ibland...och deras tider får jag säga va lite knas ibland. Men hade en timme eller två, beroende på måltid, på sig att käka. Jag som inte ville trängas med massa folk och ibland hade sköterskorna eller läkaren hos mig när det va dags för något mål, kom gärna efter en halvtimme. Men då va det nästan för sent!! Då plockade de undan allt, för att vagnen skulle hämtas efter den härade timmen. Så jag va sen ibland, men fick i mig mat iaf =)
Måndagen va jag och Lillan uppe på 44:an med en sväng. De hade ordnat så att vi kunde göra hennes undersökning där ist.
Hon fick sticket i handen och de tog det blod de behövde. Lillan gillade det inte direkt, men inte konstigt när någon står och trycker ihop handen... Men det gick bra och sen va det dags för hörseltestet. Lillan somnade gott och det va ju bra iaf, men testet blev inte helt godkänt. Högerörat va ok, men inte vänster. Som sköterskan sa, så va det nog fosterfett kvar, så hon sa att det bara va att komma upp dagen efter eller på onsdagen, så skulle vi kolla det igen.

Sen kom älskade vännen Mange och hälsade på mig när han hade slutat jobba!!! =) Skönt med nån att snacka lite med när man ändå hade gått där och ugglat under dagen. Jag hade nog blivit knäpp om jag hade behövt ligga inne länge och utan sällskap... =)
Han hade med sig tidningar till mig och jag måste få understryka hur härligt ajg tycker de är när en vän, en kille köper tidningar till en som man vekligen tycker om. Inte det här som många kanske gör, köper nån skvallertidning för att det "går nog alltid hem". Jag fick fototidning och "inrednings/inspirations" tidning. Härlig! Såna aker gör att man märker att man vekligen känner varandra =)
Snackade massa och det va skönt att få sitta och snacka med Mange, vi är bra på att prata =)
Tack Mange för att du hoppade tvätten för mig! =)

Sen kom Jcoke tillbaka när han va klar med allt! =) Så skönt, mitt batteri va tillbaka!
Han hade med sig pokersakerna (vår sjukhus-thing) och filmer som vi kunde fördriva tiden med.
Sköterskorna hade koll på värdena, min puls som legat på mellan 100 och 130 va lite sådär, men sjönk med dagarna sakta med säkert.
Min läkare ringde mig på dagen och sa att han ville skicka mig på en lungröntgen till. En såndär röntgen jag inte kommer ihåg vad det heter, om det inte va skiktröntgen... ?
Men han ville gra detta för att kunna utesluta en propp i lungan...ok, ja tack utesluta får du gärna!! Men lite nervös blev jag. Jocke ännu mer när jag berättade för honom. Men bra att undersöka vad som undersökas kan när man ändå är där! =)

Tisdagen ja, den bara flöt. Vi vilade vad vi kunde, vi hade sällskap av varandra och jag åkte upp på röntgen på förmiddagen... en rullstol till mig och sen servicen igen, folk kom och rullade iväg mig.
In på röngen, la mig på en brits som skulle köra in mig i den stora cirkeln som skulle checka lungorna på mig. Jag skulle få jod i blodet med, så att de fick de här bilderna som man får med den röngen, så en slang kopplades till nålen i armen.
Första rundan va utan jod, en röst sa till mig när jag skulle hålla andan och när jag fick andas igen.
Sen va det dags för jod. Sköterskan kom in och sa till mig att hon kopplade in det och att jag skulle komma att känna mig varm och att det kunde kännas som att jag kissade på mig utan att jag gjorde det. Ok...
Hon gick ut igen och jag hörde hur apparaten började pumpa i mig jodet. Det va coolt!! Jag kände sen från halsen och bröstkorgen hur varm jag blev inne i kroppen. Sen spred det sig, samtidigt på båda sidor, upp gemom armarna och samtidigt ner genom magen. Ner och ja, det kändes lite som att jag kissade på mig, så jag är glad att hon sa något innan =)
Fortsatte ner genom benen, fötter och tår för att sen försvinna. En cool känsla faktiskt och sen få veta att det höll blodets hastighet, hur det rör sig i kroppen. Lite fräckit =)

Sen fortsatte dagen och vi väntade och väntade på svar. Men sköterskorna hade möte och sen kom det ändå ingen. Jag blev nervös, tänkte nej nu är det nåt som inte är bra, nu samlar de ihop massa folk jag kan få prata med eller kanske de inte vill berätta...
Men dagen rullade på och vi va en sväng på blocket och handlade. Det va så skönt att få komma ut och gå, bara den lilla rundan. Frisk luft!
Och jag tog trapporna som de hade sagt att jag gärna skulle göra för se hur det kändes i lungorna då. Det gick bra! =)
Vi vilade på kvällen, skönt att bara kunna lägga sig sådär och sen kom sköterskorna in och väckte oss =)
De skulle he mer blodprover. Jag behövde inte antibiotika intravenöst längre utan hade börjat med piller ist och de skulle se så allt gick som det skulle och att värdena fortsatte bli bättre.

Studenten Helena jobbade, hon frågade om det va ok att hon stack mig. Ja visst är det det. Jag va litta bölig och bad om emla salva. Inget jag bett om förr, men det gjorde så jävla ont när de stuckit mig i högerarmen nu och det va bara drygt. Salva fick jag, men jag bad Jocke ta av det sen, för jag hade råkat trycka till den när jag ammade och det hade börjat kladda utanför "tejpen". Men lite bedövat va det iaf när Helena kom in igen för att sticka mig.
Hon visste att jag inte tycker om nålar, så jag vet inte om jag skrämde upp henne lite med att jag ville ha salvan med, och då plus att va spruträdd. =)
Men vi körde på.
Eller inte. Det gick inte. Kom inget blod.
Härlig stämning hade vi iaf och hon stack igen, men sa att nej, gick det inte nu, så ville hon inte sticka mig igen. Inte tre gånger!
Det gick inte...men äh, kom igen nu, tredje gången gillt!!!
Vi gick på lite och menade på att det va bara att köra och Jocke tyckte det va hur bra som helst, lite terapi för mig med.
Ja, inte behövde jag betala för det heller menade Helena på =)
Ja, jag va med på det.
Tredje gången gillt? Nej, den funkade inte här inte....inget blod nu heller....
Stackars Helens, nu började hon nog både bli irriterad och känna att det blev lite knas, men vi skattade gott allihopa. Jag tyckte det va rätt komiskt faktiskt. Hon hade inte haft problem på hela veckan och nu blev det såhär, men en som egentligen inte tycker om att ens bli stucken i fingret...!!!
Ville inte riktigt sticka mer nu, Helena, men jodå, bara fortsätt, där är ju en arm till =)
Hon pratade med sin, om det nu va handledaren som kom in och menade på att vill patienten så får hon ju fortsätta =)
Ja sköterskan märkte nog att allt va ok och att vi faktiskt ändå hade rätt roligt i vårt rum, så hon gick igen =)
Helena smög ut med sina förbrukade nålar och hämtade nya, en hel bunke, haha!
På det igen.
Men ja, ni vet väl kanske redan vad jag kommer säg. Nej, inget blod!
Mina ådror hoppade, ville inte va med.
Helena provade en annan sorts nål, en butterfly, som vi kom fram till va en fusknål, för den har små "handtag". Men den skulle va bra, Helena hade aldrig använt den innan, men allting ska ju va en första gång.
Nope, gick inte...!!
"Jag kommer inte kunna sova i natt" sa Helena.
Äh!!
Salle han ringde men mitt i allt...."titta hon sitter to.m och snackar i telefon när hon bllir stucken nu" sa Helena.
Japp, denne hon tyckte inte det va så farligt längre =)
Tills jag va dum nog att då titta ner och faktiskt såg när jag blev stucken!! Fy f*n!!
Men, måste tillägga att jag klarade det senare =)
Tiden gick, Helena hade egentligen sutat, men hon hade hämtat sista omgången nålar, nu va det sista sticken minsann.
Kom ingen Helena!!! =)
Mitt i allt hör vi Helena "Helv..." och så tittade hon på oss...ja svär du, vi är inte fina i kanten =)
"Helvete!" :D
Men, 6 stick tror jag det blev, vissa ådror stacks två gånger, de såg ju så bra ut, riktigt ropade på helena att de va lätta att sticka i, men nej...det gick bara inte!
Efter alla dessa stick gav hon upp, hon hade stannat längre än hennes arbetstid va och började väl nästan bli efterlyst. Så det fick va så. Hon skulle säga till nattsköterskan och sen skulle hon komma in morgonen efter och höra hur det hade gått för henne =)
Stackars Helena. Men som vi sa, tur att det skulle klödda för henne med oss som inte gnällde på henne. Vissa hade kanske blivit sura eller nåt. Och jag fick ju min terapi jag med...den om det håller i sig, ja det vet jag inte. Kanske bara funkade med Helena, hon va en härlig tjej!!
En kväll med massa skratt, den bästa kvällen under den vistelsen och det tackar vi Helena för =)

Nattsköterskan kom in. Sa att hon hörst att jag va svårstucken och hade funderat på att kalla på narkospersonalen, de är specialister på att sticka.
Men nej, jag brukar ju inte va svårstucken, så tycker att det ska väl inte bahövas. Prova du först, så ser vi.
Ett stick och blodet kom..... Men!! Understrykas fås ju då att hon använde fusknålen!! Och det sa vi till henne med =)

Onsdag morgon kom. Min läkare kom och sa att allt såg så bra ut att jag fick åka hem nu!
Och röngenbilderna. Ja, de såg bra ut. Hade nog blivit nån miss dagen innan, för han hade bett sköterskorna att berätta för oss om det. Men, men, allt bra iaf =)
En kanonläkare. Får säga att vi blev lite häpna och överraskade när han kom in och pratade med oss första gången, för det visade sig att vi vet ju vem han är =)
Världen är liten ibland =)

Så, det va bara att packa ihop. Ville vi ha skriftlig redogörelse, så fick vi stanna ett par timmar, annars kunde vi åka när vi ville, så kom det med posten sen ist =)
Tack och hej, vi tar emot det via post!!!
Helena hann komma in och säga hej och hejdå och hon hade hört att det hade räckt med ett stick för sköterskan efter henne.....men, det är sånt som händer, deppa inte Helena!! =)

Så då va det över. Jag fick komma hem!
Ingen tur jag vill göra igen, det ska jag säga. Men ett stort tack vill jag säg till alla de som jobbade och tog hand om mig och oss. Vilken kanonpersonal!!! Snälla, trevliga och förstående!!! Tack!
Extra tack till Helena! Hoppas att studierna rullar på som de ska och att du trivs!!

Innan vi körde hem, så gick vi upp till 44:an och gjorde Lillans hörseltest igen på vänsterörat. Och hon fick en OK-stämpel!! Kanon!!! =)

Sen. Sen va det hem som gällde. Körde till svärmor och fick fika där, träffade Conny och grabbarna som med kom dit en väng och jag fick hålla om min Älskade Ängel!! Fy f*an vad jag saknat henne.  Jag började to.m böla när farmor hade skickat en bild på henne till Jocke....
Så skönt att få träffa henne igen och det blev gruppkram med. Jag hade Ninni uppe i famnen och hon ville säga hej till lillasyster med och tyckte att hon med skulle komma och kramas. Så där stod jag med Ninni och Lillan i famnen. Mys =)

Tack alla som hjälpte oss att få ihop allt dessa dagarna!!! Ni är guld värda!!!
Tack Jocke som stannade hos mig!! Älskar Dig!!!