Ja, nu är färgen hemma.
Men när man står där och färgkillen frågar "Hur mycket behöver ni?"
"Ehh...ingen aning.."  Är vad jag har att säga då.
Vad ska jag säga, jag har ju ingen aning. Jag kollade på vaktmästaren, han hade inte heller svar på den fråga.
"Du e ju vaktmästaren...?"
Men han har bara jobbat här i ett par veckor så han va inte till hjälp och jag kunde inte lägga det på honom, det verkar förvirrat i företaget emellanåt, och han kan ju inte veta allt efter ett par veckor heller.
Så jag fick beskriva så gott jag kunde hur stora rummen va och hjälpte till att räkna ut. Skulle det va så att vi behöver mer, så är det bara att hämta det.
Salle kom med bilen och körde hem mig. Vaktmästaren följde med för att titta på spisen då de som bodde här innan sa att den ena plattan skulle  ta lång tid på sig för att bli varm. Jag har själv inte märkt något och det gjorde inte vaktmästaren heller, så....case closed.

Atlas va ingen ängel den lilla stunden jag va borta, så jag har diskat och städat (igen idag) och nu ska jag ta en kopp kaffe.
Mamma är på väg hit, hon ringde och frågade om vi ville ha blandfärs, de säljer det billigt på konsum nu. Japp, klart vi vill :)
Så dagens middag ska bli köttbullar.

Ja helgen då....
I lördags va det ju fest här hemma när jag kom från jobb.
Lagom fulla grabbar och en nykter Therese satt och såg glada ut när jag kom, gladast blev Jocke då jag hade med mig pizza till honom. Han käkade vad han skulle och sen fick doggsen resten.
Jag skulle köra dem till Löberöd, för Dennis hade fest där. Men som ni alla vet så tar det allt lite längre tid för onyktra hjärnor, så jag hann plocka undan lite och två glas hanns med att spillas ut...grogg på bord och golv. Jocke kom och hämtade trasan i köket och gick för att torka.
När han kom ut i köket igen kände han sig lite vilsen...snutte min stod där med trasan i handen och såg helt plötsligt så liten ut.
"Bejb, jag vet inte vad som har hänt" (Fina, fast något röda ögon i ett förvirrat ansikte tittar på mig)
"Vad menar du?"
"De säger att jag inte är mig lik"
"Jasså, vaddå?"
"Joo...att jag inte är lika stökig. Jag är inte så aggresiv....att jag är SNÄLL!"
"Ja, men du är ju snäll. Det är väl bara kul att de tycker så...?"
"Näe, jag är en ond människa..juhe"
Sen la han sitt huvud på min axel och blev ännu mindre.
"Jag e full.."
Så efter lite kärlek och förklarning att det är ju bara bra att de tycker så, det är ju bara trevligt. Att han är en snäll människa, man förändras när livet förändrs och det är ingen fara, bara att hänga med liksom så tog han trasan med sig och fortsatte torka upp i storarummet.
Jag gick med för att lämna en handduk de kunde torka med och då blev jag smått irriterad...
Det va Jocke och en annan som hade spillt ut glasen, jag har inga problem med att hlälpa till att städa undan, men att den som har spillt ut bara sitter såm ett fån och glor, det tycker jag inte om. Ja, han va full, men det är enkla regler jag önskar ska följas i mitt hem. Respek och hänsyn och vanligt sunt förnuft.
Har man vält ut något så hjälper man till att fixa det helt enkelt.
Till slut tog han tag i saken och gjorde så gott han kunde med tanke på att han inte va speciellt nykter. Tack, det räcker för mig. Visa iaf att du kan ta ditt ansvar.
Sen kom vi iväg.
Den resan va fylld av skratt.
Jag körde, Therese satt fram med mig och Jocke och Patrik (Therese`s sambo) satt bak. Detta i en "buss" uan säten bak. Det är en firmabil. Jag vet inte allt de höll på med där bak, men bankande och dålig balans, karlar som försöker sitta på ett par lådor och en dörr som öppnades...ja, de hade konstiga saker för sig och jag är glad att där va ett galler emellan oss.
Jag och Therese hade roligt bara av att lyssna på dem.
Fram kom vi helskinnade iaf.
När vi kom in va det många som ville titta på magen och 20 frågor öste över mig. Dessa 20 frågor bestod egentligen bara av "hur mår du?" "har du kräkt och så?" "hur känns det?"...fast av olika personer då.
Vad ska jag säga?
Självklart känns det hur bra som helst, är hur lycklig som helst. Men jag har ju glidit på mitt bananskal och ahr inte haft några problem.
Kul att folket verkade så glada och undrande, men kändes lite konstigt, eller dumt att inte ha mycket mer att säga. Men men, det är ju så det är.
Vi satt där ett par timmar och även om alla va mer eller mindre fulla så va det skönt att få komma iväg och träffa lite folk, dem man träffat förr och även nya ansikten.
Sen va det sängen som gällde.

Söndag morgon och Jocke vaknad före mig. Han brukar ju alltid vakna vid 9 halv 10 tiden om han druckit dagen innan och det slog inte fel nu heller.
Vi fixade hundarna ochsen gjorde vi oss klara för dopet.
SÅ fin och stilig Jocke va. Riktigt snygg min man!
Jag hade mina nya kläder. Helt ok, jag trivdes bättre i dem, men lite lobbigt blev det när jag hade byxorna knäppta, men det gick det med.
Det va kul att få träffa släkt till Jocke jag inte träffat innan och allt va trevlig och fint.
Sicken söt liten snäcka lilla Lovisa är!
Hon va så duktig i kyrkan , blev bara lite bobbig när hon fick vattnet på sig och prästen höll upp henne. Ingen kan väl klandra henne.
Efteråt va det fika. Massa olika kakor och rosa små tårtor fanns det. Gott gott :)
Jag och Jocke stannade inte länge, hundarna väntade hemma och vi hade ju en bit att köra hem.
Så vi tackade sen för oss och for hemmåt, Ninni blev väldigt glad i magen när jag knäppte upp byxorna i bilen. Då kunde hon sträcka ut sig ordentligt igen.

Resterande av dagen blev lugn.
Therese och Patrik kom upp. Vi va ganska slöa allihopa, så det blev bara chill i soffan och de åt lite. Sen va klockan nära sovdags, så de knallade hemmåt och vi gick med och la oss sen.

Nu har faktiska mamma hunnit va här med och klockan är snart fyra. Jag ska ner i den andra lägenheten nu, Jocke kommer dit när han jobbat klart, det blir övertid idag.
Får se om det blir några köttbullar, beror nog lite på hur hungriga vi är när vi kommer hem igen.


So long