GOTT NYTT ÅR!!
Vi har varit en runda hos Ninni och myst med henne. Hon blir bättre och bättre på att amma, men blir snabbt trött med.
Övning övning.
Sen vägde vi henne, hon har gått upp ännu mer och väger nu 1920 gr.
Hur bra som helst.
Nyårsfirandet för oss har varit en god och trevlig middag hos svärmor och svärfar.
Bögmätta blev vi, jag känner mig nästan gravid igen, magen känner ju igen det här med att tänja ut sig.
På tal om att känna sig gravid, så kom det på tal (igen) om att man är jätte mottaglig nu...hehe, jag hade från början fått för mig att det va tvärt om när man ammar, men så är visst inte fallet.
Hehehe...tänk om det är en bulle i ugnen igen.
Då är det ju bara så att Sigge inte vill vänta utan vill komma till världen snabbt.
Hmmm...tja, det kommer ju visa sig isf helt enkelt.
Nu ska kvällen fortsätta i lugn takt.
TACK för en trvlig middag och kväll!!!
Kram på er!
GOTT NYTT ÅR ALLEHOP!!
Övning övning.
Sen vägde vi henne, hon har gått upp ännu mer och väger nu 1920 gr.
Hur bra som helst.
Nyårsfirandet för oss har varit en god och trevlig middag hos svärmor och svärfar.
Bögmätta blev vi, jag känner mig nästan gravid igen, magen känner ju igen det här med att tänja ut sig.
På tal om att känna sig gravid, så kom det på tal (igen) om att man är jätte mottaglig nu...hehe, jag hade från början fått för mig att det va tvärt om när man ammar, men så är visst inte fallet.
Hehehe...tänk om det är en bulle i ugnen igen.
Då är det ju bara så att Sigge inte vill vänta utan vill komma till världen snabbt.
Hmmm...tja, det kommer ju visa sig isf helt enkelt.
Nu ska kvällen fortsätta i lugn takt.
TACK för en trvlig middag och kväll!!!
Kram på er!
GOTT NYTT ÅR ALLEHOP!!
Tatoo!!
Jocke va och gjorde klar sin Kojtatoo idag.
Han har suttit och plågats i några timmar, men vill man va fin får man lida pin, som säger :)
Den blev kanonfin!!!
Kolla in!!
Supersnygg!!!
Det börjar ta sig nu med hans tatueringar. Hans önskan ar att fylla på med fler och de han har planerat låter hur bra som helst, kommer bli så snyggt :)
Han har suttit och plågats i några timmar, men vill man va fin får man lida pin, som säger :)
Den blev kanonfin!!!
Kolla in!!
Supersnygg!!!
Det börjar ta sig nu med hans tatueringar. Hans önskan ar att fylla på med fler och de han har planerat låter hur bra som helst, kommer bli så snyggt :)
Ninni nytt
Va inne hos Ninni idag. Trötta Ninni....hon sov hela tiden som jag va där och lite typiskt nog så vaknade hon till och va klarvaken till den matningen som jag inte kunde ta upp henne, för jag skulle ha samtal med läkaren. Men innan jag va tvungen att gå så la jag mitt huvud vid henne och snackade lite med snäckan. Sååå fina ögon hon har :)
Sen va det dags för ett snack med läkaren, skulle handla lite om vad som hänt, var vi står idag och vad som komma skall.
Läkaren heter Bo och är en trevlig och väldigt avslappnad man. Han verkar hur bra som helst. Vad han hade att säga...tja inte mycket.
"Ninni är en jättefin flicka som inte har haft några problem sedan hon föddes och det hon visar och signalerar till oss är bara att hon mår bra."
"Några frågor?"
Så samtalet va i stort sett bara om hur bra hon mådde och att hon skulle växa upp och bli som vilket barn som hels. Man ska ju aldrig säga aldrig, men han hade inga som helst tvivel om att allt skulle fortsätta att gå så bra som det gjort nu. De hade gjort en analys av min bröstmjölk och den va kanon och hennes viktuppgång är kanon.
Josefine ska snart sätta upp mig på ett rum där på avdelningen, så kommer ammningsträningen sätta igång mer och mer.
Koffeincetratet ska de minska eller ta bort efter nyårshelgen om allt går bra.
Toppen!
Sen va det dags för ett snack med läkaren, skulle handla lite om vad som hänt, var vi står idag och vad som komma skall.
Läkaren heter Bo och är en trevlig och väldigt avslappnad man. Han verkar hur bra som helst. Vad han hade att säga...tja inte mycket.
"Ninni är en jättefin flicka som inte har haft några problem sedan hon föddes och det hon visar och signalerar till oss är bara att hon mår bra."
"Några frågor?"
Så samtalet va i stort sett bara om hur bra hon mådde och att hon skulle växa upp och bli som vilket barn som hels. Man ska ju aldrig säga aldrig, men han hade inga som helst tvivel om att allt skulle fortsätta att gå så bra som det gjort nu. De hade gjort en analys av min bröstmjölk och den va kanon och hennes viktuppgång är kanon.
Josefine ska snart sätta upp mig på ett rum där på avdelningen, så kommer ammningsträningen sätta igång mer och mer.
Koffeincetratet ska de minska eller ta bort efter nyårshelgen om allt går bra.
Toppen!
Julbord...eftersläntare
Vi va på julbord med Jockes jobb för någon vecka sedan. Jag har dock inte varit duktig på att blogga emellanåt den sista tiden juh...
Men här kommer lite bilder från kvällen:)
Vi började med bowling.
Det gick inte så bra för Jocke faktiskt...tom jag fick bättre poäng!
Moahahahahaaaaaaa :)
( Puss, älskar Dig bajb! )
Lite snack med chefen :)
überchefen till vänster, frugan till chefen. har koll på läget :)
Sen va det dags för julmaten :)
Überchefen har fått ledigt under middagen :)
Efter god mat och trevligt sällskap gick vi till baren en runda och de som drack fyllde på sina magar. Sen knallade vi vidare till en bar.
På vägen dit blev Micke trött i benen och Jocke ställde upp :)
Jiihaaaa!
framme i baren blev det nån öl till och lite snack och även nya bekanskaper, alltid roligt!
Vi fick bege oss hem lite tidigare då jag va i panik med att få pumpa och vi va tvugna att komma hem så att våran hundvakt fick komma hem.
Det va en mycket trevlig kväll med en massa god mat.
Tack ska ni ha för denna kväll cheferna och tack för Ninnis första nalle :)
Men här kommer lite bilder från kvällen:)
Vi började med bowling.
Det gick inte så bra för Jocke faktiskt...tom jag fick bättre poäng!
Moahahahahaaaaaaa :)
( Puss, älskar Dig bajb! )
Lite snack med chefen :)
überchefen till vänster, frugan till chefen. har koll på läget :)
Sen va det dags för julmaten :)
Überchefen har fått ledigt under middagen :)
Efter god mat och trevligt sällskap gick vi till baren en runda och de som drack fyllde på sina magar. Sen knallade vi vidare till en bar.
På vägen dit blev Micke trött i benen och Jocke ställde upp :)
Jiihaaaa!
framme i baren blev det nån öl till och lite snack och även nya bekanskaper, alltid roligt!
Vi fick bege oss hem lite tidigare då jag va i panik med att få pumpa och vi va tvugna att komma hem så att våran hundvakt fick komma hem.
Det va en mycket trevlig kväll med en massa god mat.
Tack ska ni ha för denna kväll cheferna och tack för Ninnis första nalle :)
Besök hos Ninni :)
Farmor Berit va den första som kom och hälsade på :)
Upp med snäckan för mat, sen somnade hon gott igen :)
Tack för titten farmor, glad att du ville komma in som den första att hälsa på!!
Sen idag, så kom Farbror Conny och Fastertant Sara ( Vilken titel kom egentligen fram till att du skulle ha Sara? )
Men det va nära att de inte fick komma in, då influensa och vinterkräksjukan börjar härja och då brukar de säga nej till besök, men vi fick ett annat rum som vi kunde va i, så det löste sig :)
De tyckte båda att hon va väldigt väldigt liten, hihi, och hon har ändå varit lite mindre :)
Får inte hålla henne än, men peta och pilla kan man göra :)
Det leendet på Sara såg vi mycket av :)
Ninni och Sara håller hand-finger :)
Finfin body Ninni fick...
...med en tillhörande mössa som bara är sååå fräck!!!
Tack ska ni ha!!!
De båda bröderna tar det chill, kunde inte annat än att skratta lite när vi upptäckte även denna likhet... :)
Tack för att ni kom! Snart kommer vi hela familjen och hälsar på er, dröjer förhoppningsvis inte så länge till!
Vi vägde Ninni idag och oj vad hon kan lägga på sig. Hon väger nu 1834 gr!
Inte dåligt, duktig tös!
Sen har de även tagit bort den ena dagsdosen med kofeincetrat nu, så nu får vi se hur hon klarar det.
Plus att de tog bort värmemadrassen med idag, de hade sänkt den så pass mycket nu och hon håller temperaturen bra, så den behövs inte mer.
Framsteg!
Go Ninni, Go Ninni, go Ninni!!!
Slutet och början
Det första slutet av något vi närmar oss är den andra lägenheten. Kontraktet är finito nu den siste och då kan vi börja engagera oss till 100 på vårt nya hem och vår nya familj :)
Berit och Ingegerd - TACK!!!!!
Dessa klippor hjälpte Jocke att städa den och nu skulle vi kunna servera mat precis varsom utan att skämmas, så rent och fint är där!
Vi har fått ny energi när vi kan släppa den biten och tänka på vad som ska göras klart här hemma ist.
Sen, det andra slutet...det ni!
Vi pratade med vår kontaktsköterska idag, Josefine. En av favoriterna bland personalen hon med. Vi pratade lite om vad som ska hända och hon sa att hon skulle boka in ett läkarmöte med. Då går man igenom den medicinska biten och så.
Sen sa hon att det mer och mer ska bli ammningsträning och hon berättade lite om samvårdsrummen som finns där (det är en avdelning där man får bo på, precis brevid där vi är nu) att det skulle bli aktuellt i samband med ammningen. Och att sen skulle vi börja prata lite mer om hemvård, hur det funkade. Att Ninni nu efterhand ska få mindre och mindre övervakning i form av elektroder och så, att man testar hur hon klarar sig utan att få pulsfall och andningsuppehåll.
Nu kom den glada och överraskande biten. Josefine sa att dessa stegen handlade om dygn och att hon kunde tänka sig att Ninni kan få komma hem om ca 2 veckor!!!
Dock beroende på hur Ninni klarar allt och hon ska ju fortsätta att växa på alla håll och kanter som hon gör nu.
Men oj, så överraskad jag blev. Jag hade väntat mig att de skulle vilja ha henne där längre, men det är som de säger om Ninni, att hon ökar så bra i vikt och att hon har ju inte haft nårga direkta problem eller varit sjuk. Det är en liten speciell tös vår fina dotter!
Men vi fortsätter att ta en dag i taget som vi brukar. Hon har den bästa vården och vi känner oss så trygga med personalen, så skulle de av någon anledning vilja ha kvar henne längre, så gör det inget.
Men som vi längtar till dagen då vi får köra hem med henne i bilen!
Då, den dagen börjar vårt nya liv som föräldrar på ett annat sätt. Då har vi vår familj hemma, precis som det ska vara.
Blir så glad av att tänka på det att jag inte riktigt vet vad jag ska säga...
Härligt härligt!!
Nu ska jag faktiskt mysa med min underbara man :)
Berit och Ingegerd - TACK!!!!!
Dessa klippor hjälpte Jocke att städa den och nu skulle vi kunna servera mat precis varsom utan att skämmas, så rent och fint är där!
Vi har fått ny energi när vi kan släppa den biten och tänka på vad som ska göras klart här hemma ist.
Sen, det andra slutet...det ni!
Vi pratade med vår kontaktsköterska idag, Josefine. En av favoriterna bland personalen hon med. Vi pratade lite om vad som ska hända och hon sa att hon skulle boka in ett läkarmöte med. Då går man igenom den medicinska biten och så.
Sen sa hon att det mer och mer ska bli ammningsträning och hon berättade lite om samvårdsrummen som finns där (det är en avdelning där man får bo på, precis brevid där vi är nu) att det skulle bli aktuellt i samband med ammningen. Och att sen skulle vi börja prata lite mer om hemvård, hur det funkade. Att Ninni nu efterhand ska få mindre och mindre övervakning i form av elektroder och så, att man testar hur hon klarar sig utan att få pulsfall och andningsuppehåll.
Nu kom den glada och överraskande biten. Josefine sa att dessa stegen handlade om dygn och att hon kunde tänka sig att Ninni kan få komma hem om ca 2 veckor!!!
Dock beroende på hur Ninni klarar allt och hon ska ju fortsätta att växa på alla håll och kanter som hon gör nu.
Men oj, så överraskad jag blev. Jag hade väntat mig att de skulle vilja ha henne där längre, men det är som de säger om Ninni, att hon ökar så bra i vikt och att hon har ju inte haft nårga direkta problem eller varit sjuk. Det är en liten speciell tös vår fina dotter!
Men vi fortsätter att ta en dag i taget som vi brukar. Hon har den bästa vården och vi känner oss så trygga med personalen, så skulle de av någon anledning vilja ha kvar henne längre, så gör det inget.
Men som vi längtar till dagen då vi får köra hem med henne i bilen!
Då, den dagen börjar vårt nya liv som föräldrar på ett annat sätt. Då har vi vår familj hemma, precis som det ska vara.
Blir så glad av att tänka på det att jag inte riktigt vet vad jag ska säga...
Härligt härligt!!
Nu ska jag faktiskt mysa med min underbara man :)
Badtajm
I förmiddags körde jag in till Ninni själv, för Jocke skulle tömma den andra lägenheten på det sista.
Men innan jag gick in till Ninni så fick jag ta en sväng till infektionskliniken, för igår ringde mamma och berättade att hon blivit inskriven där. Jahapp. Hon har ju varit lite dålig, men nu har det blivit helkass. Hin hade glömmt en massa saker när hon hade åkt in, så jag fick lämna det till henne. Vad som är fel med henne vet vi inte än, men antagligen kan det va njurarna, för hon har haft int i ca en månad. Får se när helgen är över vad läkarna säger.
Men sen knallade jag till vår lilla ängel och det va precis dags för hennne att äta, så jag tog upp henne så hon fick ligga hos mig och öva på ammningen med. Hon är så duktig, men det lilla knytet orkar ju inte jobba för mycket än för sin mat, så efter en stund så somnade hon gott igen :)
Sen kom Jocke och vi åt lunch innan det va dags för henne att ha mat igen, då fick hon mysa med pappa.
Anna-Lena, vår favoritsköterska jobbade och hon sa igår att vi skulle få bada Ninni efter att hon börjar sitt arbetspass, så innan Ninnis nästa måltid, tappade vi upp vatten och Anna-Lena guidade oss igenom det hela.
Pappa Jocke höll Ninni och mamma Anna tvättade av henne :)
Hon tyckte det va så mysigt. Höll pappa i handen och suttade lite på den med. Magen började ju bli hungrig...
Innan det va mat så mättes längd och huvudomfång. Hon är nu 40,9 lång och har huvudomfång 30,7. Så snäckan växer på alla håll och kanter!
Några bilder blev det inte, för det först va jag så dum nog att inte få med mig kameran, men sen hade det inte varit tid till det heller, vi hade händerna fulla minsann :)
Om ca en vecka ska vi bada henne igen :)
Kanske kan hinna med en bild eller två då...
Nu ska jag äta...ha de så länge
Men innan jag gick in till Ninni så fick jag ta en sväng till infektionskliniken, för igår ringde mamma och berättade att hon blivit inskriven där. Jahapp. Hon har ju varit lite dålig, men nu har det blivit helkass. Hin hade glömmt en massa saker när hon hade åkt in, så jag fick lämna det till henne. Vad som är fel med henne vet vi inte än, men antagligen kan det va njurarna, för hon har haft int i ca en månad. Får se när helgen är över vad läkarna säger.
Men sen knallade jag till vår lilla ängel och det va precis dags för hennne att äta, så jag tog upp henne så hon fick ligga hos mig och öva på ammningen med. Hon är så duktig, men det lilla knytet orkar ju inte jobba för mycket än för sin mat, så efter en stund så somnade hon gott igen :)
Sen kom Jocke och vi åt lunch innan det va dags för henne att ha mat igen, då fick hon mysa med pappa.
Anna-Lena, vår favoritsköterska jobbade och hon sa igår att vi skulle få bada Ninni efter att hon börjar sitt arbetspass, så innan Ninnis nästa måltid, tappade vi upp vatten och Anna-Lena guidade oss igenom det hela.
Pappa Jocke höll Ninni och mamma Anna tvättade av henne :)
Hon tyckte det va så mysigt. Höll pappa i handen och suttade lite på den med. Magen började ju bli hungrig...
Innan det va mat så mättes längd och huvudomfång. Hon är nu 40,9 lång och har huvudomfång 30,7. Så snäckan växer på alla håll och kanter!
Några bilder blev det inte, för det först va jag så dum nog att inte få med mig kameran, men sen hade det inte varit tid till det heller, vi hade händerna fulla minsann :)
Om ca en vecka ska vi bada henne igen :)
Kanske kan hinna med en bild eller två då...
Nu ska jag äta...ha de så länge
Julfirandet över
Ja, då är julen snart helt slut. Firandet är över och vi är hemma igen och tar det bara lugnt. Orkar inget annat så mätta vi är efter all god mat....
Vi körde upp till svärmor och svärfar. Träffade trevliga och glada gänget och tittade på Kalle Ankas Jul.
Sen va det MAT!! Jag va så hungrig och som vanligt när man är hungrig så äter man för fort, men jag gick igenom det jag brukar av julmaten plus att Jocke har lärt mig äta sill, så det slank ner lite av det med. Maten va kanongod!
Vi körde upp till svärmor och svärfar. Träffade trevliga och glada gänget och tittade på Kalle Ankas Jul.
Sen va det MAT!! Jag va så hungrig och som vanligt när man är hungrig så äter man för fort, men jag gick igenom det jag brukar av julmaten plus att Jocke har lärt mig äta sill, så det slank ner lite av det med. Maten va kanongod!
Ingegerd, Frida och Conny inväntar Kalles Jul
Emma och Jocke
och likaså Tina och Mattias.
Svärmor Berit och svärfar Fribbe fixade maten under tiden och Jocke va och tjuvkikade lite :)
Sen va det dags för maten, namnam!
Bimbo-Emma ( hälsar Jocke ) hugger in
Conny, Wilmer och Hugo
Söteungar!
Nästa söteunge Lovisa som sitter här i mitten ska snart med få lite mat av mamma Tina som fixar
Hugo ville nog inte va med på denna bilden och Sara va inte alls med :)
Fribbe korkar upp sin himmaluade snaps :)
Värdparet :)
Sen efter maten for jag vidare för att fira med med pappa mina systrar och deras familjer. Tyvärr är mamma sjuk, så vi fick fira utan henne i år.
Pappa och Andreas
Alex och Marko delade ut klapparna
Marko, hans kompis och min syster yster Russi
Min chef Salle och min andra syster yster Marjo
Ja, klappar delades ut och sen for jag upp till det andra glada gänget igen. Vi öppnade en massa fina klappar vi fått till Ninni och sen for vi tillsammans ner igen till min syster och öppnade klapparna vi fått där. Drack en kopp kaffe och snackade lite innan vi fick gå hem till hundarna.
Nu har vi som sagt bara tagit det väldigt lugnt och snart ska vi sova, imorgon ska vi in till vår fina dotter, som jag läntar efter som fan nu!!!
Vi ska ta med de fins mjukisdjuren hon fått och filtar hon kan få ha i sin säng :)
Tack allihopa för allt fint vi fått!!
Tack för en trevlig jul trots att vi inte riktigt har haft den rätta feelingen innan med tanke på att allt varit lite upp och ner!
Tack ska ni ha!!!
Julafton
Julafton är här och jag skulle bara vilja säga:
God Jul Allihopa
Ät gott och ha en riktigt trevlig dag i trevligt sällskap
Stor Julkram på Er!!!
God Jul Allihopa
Ät gott och ha en riktigt trevlig dag i trevligt sällskap
Stor Julkram på Er!!!
Knäckt ägg
Hihi, igår hade jag och Jocke en lite tråkig stund och det ledde till lite annorlunda sysselsättning...inte så oväntat när det gäller oss kanske :)
Till att börja med så kan jag säga er att det gör ont att smacka en plaststekspade i pannan, ondast gör det om man smackar med "ovansidan"
Sen...
Vi hade ett ägg i kylen och det kastade Jcoke till mig. Jag fångade det nervöst och berättade för honom att det inte va kokt!
Då böjade leken "kasta ägg".
Väldigt enkla regler, den som tappar ägget förlorar...
Ett förlorat ägg...och en Anna som förlorare.
Så kan det gå, men kul har vi :)
Till att börja med så kan jag säga er att det gör ont att smacka en plaststekspade i pannan, ondast gör det om man smackar med "ovansidan"
Sen...
Vi hade ett ägg i kylen och det kastade Jcoke till mig. Jag fångade det nervöst och berättade för honom att det inte va kokt!
Då böjade leken "kasta ägg".
Väldigt enkla regler, den som tappar ägget förlorar...
Ett förlorat ägg...och en Anna som förlorare.
Så kan det gå, men kul har vi :)
Fix och målning
Just nu sitter jag själv hemma. Jocke är nere i den ändra lägenheten och fixar grovarbetet med spackling och målning.
Teddy, Micke, Conny och Henke hjälper honom med det ena eller det andra.
Vi har varit inne hos Ninni idag och sen körde vi hem och fixade så att Jocke kunde börja med lägenheten.
Jag körde in till Ninni igen, lagom till det va dags för henne att äta.
Hon va så trött, så hon vaknade inte ens till ordentligt när jag tog upp henne, lilla snuttan. Men vi mös till det, hon fick sin mat och sen va jag med trött. Det är nått med det stället, det har vi märkt, för när man har kommit in i rummet så blir man så trött och dåsig. Men det löste Ninni och jag, med en kudde bakom mitt huvud och filt och mysig om Ninni, så slumrade vi till i iaf en halvtimme :)
Så mysigt det va!
Fy som jag längtar tills hon kan få komma hem. Vill kunna sitta här i soffan om kvällarna, ge henne mat och sen mysa till det med Jocke och henne, nära alla tre. Bara få mysa, se hennes ansikte, hennes miner, höra hennes små knorrande, hennes andetag. Få sitta här med min underbare man och ha vår dotter hos oss.
*Önskar att tiden ska gå fort*
Japp, sen när jag vaknat till liv igen så vaknade Ninni med. Hon låg där i min famn och kikade, så vi snackade lite skit och sen när hon började bli tung i tittorna igen, så la jag henne i sängen och gav mig av mot Hörby igen.
Jag stack upp till Jocke i lägenheten och kollade hur det gick med målniningen och det. Han va klar med spacklingen och det va dags för att måla, så jag körde hem om och hämtade plasten till golvet och lämnade det till dem. Conny och Henke hade kommit. Jocke fixade dörrkarmarna, Conny började måla väggarna och Henke...tja, han flyttade lampan när det behövdes och åt godis :)
Jag käkade med lite godis, sen körde jag hem.
Det ska bli så skönt när den lägenheten är klar, den tynger oss. Men snart är det över :)
Tack alla för all hjälp!
Nu ska jag diska, sen ska jag faktiskt lägga mig på soffan och se om jag somnar. Sömn är något som man skulle behöva mer av, trots att man oftast sover timmarna som behövs, så är jag trött ändå och misstänker att jag hade kunnat sova bort en hel dag om jag hade haft chansen.
Nybliven mamma, så de dagarna är förbi...hehe.
Lite bilder på de just nu arbetande karlarna...
Målar-Jocke
Kollarläget-Henke
Nu kom faktiskt Jocke hem...så....bajbaj!!!
Teddy, Micke, Conny och Henke hjälper honom med det ena eller det andra.
Vi har varit inne hos Ninni idag och sen körde vi hem och fixade så att Jocke kunde börja med lägenheten.
Jag körde in till Ninni igen, lagom till det va dags för henne att äta.
Hon va så trött, så hon vaknade inte ens till ordentligt när jag tog upp henne, lilla snuttan. Men vi mös till det, hon fick sin mat och sen va jag med trött. Det är nått med det stället, det har vi märkt, för när man har kommit in i rummet så blir man så trött och dåsig. Men det löste Ninni och jag, med en kudde bakom mitt huvud och filt och mysig om Ninni, så slumrade vi till i iaf en halvtimme :)
Så mysigt det va!
Fy som jag längtar tills hon kan få komma hem. Vill kunna sitta här i soffan om kvällarna, ge henne mat och sen mysa till det med Jocke och henne, nära alla tre. Bara få mysa, se hennes ansikte, hennes miner, höra hennes små knorrande, hennes andetag. Få sitta här med min underbare man och ha vår dotter hos oss.
*Önskar att tiden ska gå fort*
Japp, sen när jag vaknat till liv igen så vaknade Ninni med. Hon låg där i min famn och kikade, så vi snackade lite skit och sen när hon började bli tung i tittorna igen, så la jag henne i sängen och gav mig av mot Hörby igen.
Jag stack upp till Jocke i lägenheten och kollade hur det gick med målniningen och det. Han va klar med spacklingen och det va dags för att måla, så jag körde hem om och hämtade plasten till golvet och lämnade det till dem. Conny och Henke hade kommit. Jocke fixade dörrkarmarna, Conny började måla väggarna och Henke...tja, han flyttade lampan när det behövdes och åt godis :)
Jag käkade med lite godis, sen körde jag hem.
Det ska bli så skönt när den lägenheten är klar, den tynger oss. Men snart är det över :)
Tack alla för all hjälp!
Nu ska jag diska, sen ska jag faktiskt lägga mig på soffan och se om jag somnar. Sömn är något som man skulle behöva mer av, trots att man oftast sover timmarna som behövs, så är jag trött ändå och misstänker att jag hade kunnat sova bort en hel dag om jag hade haft chansen.
Nybliven mamma, så de dagarna är förbi...hehe.
Lite bilder på de just nu arbetande karlarna...
Målar-Jocke
Kollarläget-Henke
Nu kom faktiskt Jocke hem...så....bajbaj!!!
Bild uppdatering :)
Ja, som ni alla vet så är det ju väldigt mycket nu. Med allt.
Det är ett väldans farande fram och tillbaka till Lund, men det är det värt med tanke på att det är vår underbara tös vi träffar :)
Sen är det ju vårt lilla hem som är helt pausat just nu. Här händer ingenting, vi har inte ens en tvätttid bokad. Tack svärmor som hjälpt oss på den fronten. Den med.
Ja, det är helt enkelt mycket till höer och vänster som ska gå ihop, vi gör helt enkelt så gott vi kan. Julen närmar sig, jag har knapt koll på den och det kommer inte riktigt kännas som nån riktig jul heller tror jag. Vi har varken tid eller pengar till klappar. Ångest.
Julen börjar inne hos Ninni, sen kommer vi lämna henne. På julafton. Ångest. Men, ja jag vet, hon har ingen koll på vad som händer ändå. Fast det hade ju varit sååå mycket mysigare att få ha henne hemma.
Men men. Jag vet att det kommer bli en trevlig jul ändå och jag är lite glad för att "min egen" familj har flyttat fram julfirandets början, för jag kommer va uppe med Jocke och resten av gänget hos svärmor och svärfar först :)
Sen ska jag ner och käka lite och dela klappar med mina föräldrar och syskon och det gänget. Så det kommer nog bli hur bra som helst ändå. Är jag säker på.
Ja, den dåliga tiden vi har nu leder även till att jag har blivit dålig på att blogga. Men det får ni ta helt enkelt.
Jag tänkte uppdatera er med lite bilder av Ninni nu iaf.
Hon har klarat av sin flytt till sängen jättebra, hon håller temeraturen kanon och nu väger hon 1502 gr.
Så vår fina tös gör precis som hon ska, växer och står i :)
Premiären ute från kuvösen hos mamma :)
Premiärmatningen med pappa :)
Som många andra så har Ninni fått sola.
Att hålla i pappas finger är tryggt och något hon väldigt gärna gör :)
Premiärmys med pappa :)
Mysigt värre. Vi kommer nog ligga hos pappa och mysa mycket tillsammans Ninni och jag.
Sussar gott
Napp är gott, men lite stor, hihi.
Hej allihopa!
En hand håller koll på nappen och den andra handen håller kvar pappa.
Lite suddigt, men här är det flytt till nya lyan - värmesängen!
Då får man lov att ha på sig kläder med :)
Familjen Lack :)
( Snart iaf, hihi )
Så, då va bilderna uppdaterade, så nu ligger jag iaf inte back med det.
Det är ett väldans farande fram och tillbaka till Lund, men det är det värt med tanke på att det är vår underbara tös vi träffar :)
Sen är det ju vårt lilla hem som är helt pausat just nu. Här händer ingenting, vi har inte ens en tvätttid bokad. Tack svärmor som hjälpt oss på den fronten. Den med.
Ja, det är helt enkelt mycket till höer och vänster som ska gå ihop, vi gör helt enkelt så gott vi kan. Julen närmar sig, jag har knapt koll på den och det kommer inte riktigt kännas som nån riktig jul heller tror jag. Vi har varken tid eller pengar till klappar. Ångest.
Julen börjar inne hos Ninni, sen kommer vi lämna henne. På julafton. Ångest. Men, ja jag vet, hon har ingen koll på vad som händer ändå. Fast det hade ju varit sååå mycket mysigare att få ha henne hemma.
Men men. Jag vet att det kommer bli en trevlig jul ändå och jag är lite glad för att "min egen" familj har flyttat fram julfirandets början, för jag kommer va uppe med Jocke och resten av gänget hos svärmor och svärfar först :)
Sen ska jag ner och käka lite och dela klappar med mina föräldrar och syskon och det gänget. Så det kommer nog bli hur bra som helst ändå. Är jag säker på.
Ja, den dåliga tiden vi har nu leder även till att jag har blivit dålig på att blogga. Men det får ni ta helt enkelt.
Jag tänkte uppdatera er med lite bilder av Ninni nu iaf.
Hon har klarat av sin flytt till sängen jättebra, hon håller temeraturen kanon och nu väger hon 1502 gr.
Så vår fina tös gör precis som hon ska, växer och står i :)
Premiären ute från kuvösen hos mamma :)
Premiärmatningen med pappa :)
Som många andra så har Ninni fått sola.
Att hålla i pappas finger är tryggt och något hon väldigt gärna gör :)
Premiärmys med pappa :)
Mysigt värre. Vi kommer nog ligga hos pappa och mysa mycket tillsammans Ninni och jag.
Sussar gott
Napp är gott, men lite stor, hihi.
Hej allihopa!
En hand håller koll på nappen och den andra handen håller kvar pappa.
Lite suddigt, men här är det flytt till nya lyan - värmesängen!
Då får man lov att ha på sig kläder med :)
Familjen Lack :)
( Snart iaf, hihi )
Så, då va bilderna uppdaterade, så nu ligger jag iaf inte back med det.
Ångest och tårar
Jaha, då har man fått känna på det med. Att man inte är annat än svag för sitt barn. Att man får känslan av att inte räcka till och inte finnas där tillräckligt för henne.
Enligt vad planerna va för helgen så skulle jag ner och hjälpa till på pizzerian idag och imorgon. Vi vaknade och sen kom vi på att den mest logiska löösningen för dagen va att Jocke åkte in till snäckan och sen att jag åker in imorgon innan jobb.
Helt ok, försökte envisa och starka Anna intala sig själv att det va.
Men. Sen, när Jocke va på väg att köra, kom tårarna och ångesten över allt. Att jag inte skulle komma in till Ninni och att allt bara klöddade till sig.
Jocke fösökte få in i min lilla hjärna att detta funkade ju inte. Så enkelt va det.
Men envisa Anna i stort sett sjasade ut och Jocke och sa att det att va ingen fara, jag kunde gå här hemma och pula med sånt jag inte hunnit med och kanske sova en stund, för jag är trött som attan.
Jocke gick och inte blev det bättre.
Ångest i kroppen och jag gick ut med hundarna. Då ringer telefonen. Svärmors nummer och jag tänkte direkt "jäkla Jocke"
Japp, fem minuter senare va det bestämt, jag ska inte jobba hela dagen, sen ska Jocke hämta mig så att vi åker in till Ninni tillsammans ikväll.
Svärmor Berit är bra på det där. Tack får jag ju säga för det.
Jag ringde Jocke och påpekade att han skickat sin mamma på mig.
"Ja, då kommer du inte undan. Ni kvinnor förstår varandra på ett annat sätt"
Sa till Jocke att jag inte kunde låta bli att jobba helt men skulle ringa chefen och be att få sluta tidigare.
Inget roligt samtal det. Ännu mer ångest. Men som jag sa till chefen så hade jag ångest till höger och väntser nu, för att det blev som det blev och jag trodde inte jag själv skulle reagera på det viset, då hade jag ju inte bokat in en hel arbetsdag heller.
Nja, han blev ju inte så glad. Men det löser sig på nån vänster och Jocke ska hämta mig kl !8.
Då ska vi in till Ninni!
Allt känns lättare och bättre nu får jag ju säga.
Tack för tillrättavisande av mitt eget huvud och all hjälp!!
Jag är en envis prick, men det är en sak jag (emellanåt iaf) försöker bli av med litegrann på vissa områden.
Ja, att ha blivit mamma och få känna dessa känslor är emormt. Att den lilla snuttan som ligger där och inte vet så mycket om vad som händer i världen kan få en så stark, men så svag när det gäller henne.
Känslan av att blivit mamma kan jag inte riktigt beskriva. Nya och starkare känslor väcks för var dag som går.
Nu önskar jag bara att tiden ska gå i fooooort!
Enligt vad planerna va för helgen så skulle jag ner och hjälpa till på pizzerian idag och imorgon. Vi vaknade och sen kom vi på att den mest logiska löösningen för dagen va att Jocke åkte in till snäckan och sen att jag åker in imorgon innan jobb.
Helt ok, försökte envisa och starka Anna intala sig själv att det va.
Men. Sen, när Jocke va på väg att köra, kom tårarna och ångesten över allt. Att jag inte skulle komma in till Ninni och att allt bara klöddade till sig.
Jocke fösökte få in i min lilla hjärna att detta funkade ju inte. Så enkelt va det.
Men envisa Anna i stort sett sjasade ut och Jocke och sa att det att va ingen fara, jag kunde gå här hemma och pula med sånt jag inte hunnit med och kanske sova en stund, för jag är trött som attan.
Jocke gick och inte blev det bättre.
Ångest i kroppen och jag gick ut med hundarna. Då ringer telefonen. Svärmors nummer och jag tänkte direkt "jäkla Jocke"
Japp, fem minuter senare va det bestämt, jag ska inte jobba hela dagen, sen ska Jocke hämta mig så att vi åker in till Ninni tillsammans ikväll.
Svärmor Berit är bra på det där. Tack får jag ju säga för det.
Jag ringde Jocke och påpekade att han skickat sin mamma på mig.
"Ja, då kommer du inte undan. Ni kvinnor förstår varandra på ett annat sätt"
Sa till Jocke att jag inte kunde låta bli att jobba helt men skulle ringa chefen och be att få sluta tidigare.
Inget roligt samtal det. Ännu mer ångest. Men som jag sa till chefen så hade jag ångest till höger och väntser nu, för att det blev som det blev och jag trodde inte jag själv skulle reagera på det viset, då hade jag ju inte bokat in en hel arbetsdag heller.
Nja, han blev ju inte så glad. Men det löser sig på nån vänster och Jocke ska hämta mig kl !8.
Då ska vi in till Ninni!
Allt känns lättare och bättre nu får jag ju säga.
Tack för tillrättavisande av mitt eget huvud och all hjälp!!
Jag är en envis prick, men det är en sak jag (emellanåt iaf) försöker bli av med litegrann på vissa områden.
Ja, att ha blivit mamma och få känna dessa känslor är emormt. Att den lilla snuttan som ligger där och inte vet så mycket om vad som händer i världen kan få en så stark, men så svag när det gäller henne.
Känslan av att blivit mamma kan jag inte riktigt beskriva. Nya och starkare känslor väcks för var dag som går.
Nu önskar jag bara att tiden ska gå i fooooort!
Förlossningen
Tänkte att ist för att skriva en hel bok om förlossningen, så lägger jag ut bilderna och berättar till dem ist.
För jag har lite tid och lite ork på kvällarna när vi kommer hem. Men samtidigt lite smått med dåligt samvete för att jag varit så dålig på att blogga. Fast jag tror ju visserligen att ni har lite överseende med det :)
Ninni kommer till världen:
En vinterblek Anna blir inskriven.
Jag va på väg till jobb, men något sa mig att jag nog skulle ta kontakt och fråga vad de sa om mina sammandragningar.
"Kom in"
Jahapp, inget jobb mer och här skulle jag stanna tills jag skulle föda. De kollade läget och det visade sig att jag redan va öppen 3 cm...Men bromsa det hela så länge det gick va deras mål.
En smått stirrig (till en början) och nervös blivande pappa Jocke kom in och bodde hos mig :)
Knarkhörnan.
Den kom till sin rätt sen :)
Roa sig, ja det kan vi gära var vi än är och i vilken situation som hels...
Man måste ha kul på något sätt i denna situation med tanke på att jag inte fick lämna sängen mer än för att gå på toa...och det va smått plågosamt för mig ska jag säga!
Litta snuttigt...
...och litta pluttigt blev det ju med :)
"Dumbomen"
Som slog följe med mig från det att jag blev inlagd, han gav mig dropp med den bromsande medicinen.
Jag är nålrädd. Vilket inte har varit till någon fördel, jag tappade räkningen på hur många gånger de stack mig...Fy, blä!
Detta är Buddha. Han fick jag av Jocke när vi började träffas på allvar, han har jag alltid haft med mig och han va med och övervakade mig under hela denna tiden med.
Vi lirade lite poker med som ni märker :)
Maten...oftast va den helt ok. Men detta va den torraste och tradigaste rätt jag någonsin har skådat.
Om inget annat så hade vi godis så att det räckte och blev över :)
En sak, helt underbar personal!!
Jag är i vanliga fall helt usel på att komma ihåg namn och jag har inte varit bättre på det nu heller.
Jag vill gräva ner mig lite för att jag inte kan komma ihåg namnen på dessa underbara människor som pysslade om mig dessa dagar, Jocke har bättre koll.
Men tack till er alla. Lite favoriter träffar man alltid och här är två av dem. Sen har kameran inte varit det först jag tänkt på i alla situationer, så alla har inte kommit med på bild heller...
Men men.
Mange, som ska bli fadder till Ninni, och Johanna va inne och hälsade på :)
Tack för titten och tidningarna!!
Om ni ser, så lite till höger av mitten av bilden så sitter det en nål i mitt huvud!
Jag blev övertalad att prova detta. Skulle hjälpa kroppn att skappna av lite och det får jag väl säga funkade, jag blev iaf lite småslumrig/dassig i huvudet.
CTG`n som höll koll på sammandragningarna och Ninnis hjärtslag.
Tur att vi fick ha telefonerna på, höll folket utanför vårt lilla rum uppdaterade så gott vi kunde.
Frukosten va alltid lika god :)
Jocke som hade mer dötid än vad jag hade med tanke på att jag iaf har lite värkar, roade sig med poker och flipper. Jag spelade med lite flipper och en omgång fick jag massa poäng mer än vad Jocke fick...moahahahahaa :)
Efter hand märkte vi att folk till höger och vänster nog inte trodde att jag va riktigt normal. För trots de värkar jag kunde få till ibland och trots att jag smygöppnade mig, så tyckte jag inte att jag hade ont. Jag kände ju av sammandragningarna, men jag har nog en hög smärtgräns...
Vi satt och skämtade om detta och när jag fick en sammandragning skulle jag här låtsas att jag hade ont och blev lite galen.
Men det gick inte så bra.
Började garva ist. Än så länge iaf...hehe.
Dagarna knallade på och jag och Jocke sa till dem efter några dagar att det inte verkade gå att hejda det hela längre. De envisades lite till men sen kom det underbara ögonblick då de sa att de gav upp!!
Jag skulle slippa "Dombomen" och nu va det bara att vänta ut lillsnäckan i magen :)
Nu va det dags, glädje, spänning och lite nervositet fyllde kroppen.
Sista magbilden.
Vid 8-tiden på kvällen den 8:e satte det igång ordentligt, då öppnades knarkhörnan och "Dr. Suggles" åkte fram.
Han blev min vän.
Jocke skulle höja den trvliga sniffningen till mig lite senare, men det visade sig att han skuvade på fel håll och sänkte den ist, man skulle visst skruva på andra hållet än vad man brukar göra när man ska öka något...detta rättade sköterskan till sen, tack och lov :)
Han blev en bra vän :)
Sen va inte kameran med mer. Nu rullade allting på. Jag hade värkar och de blev mer och mer intensiva. Jag hade ONT.
Och jag hade ont i många timmar. Utan att det hände något tyckte jag.
Jag kommer bara ihåg att jag hade ont, jag hånglade med Dr. Snuggles. Blev ställd på knä mot en stor typ "puffkudde", hade mer ont, gal som en stucken gris. Blev trött på allt för att det inte hände något, ville då inte mer, men fick tillbaka glöden (tack Jocke). Hade mer ont, fick nålar i huvudet igen.
Blev vänd på rygg, mer ont, mer hångel...timmarna gick.
Trött på allt, mer styrka från Jocke och pepp ifrån världens bästa barnmorska, Kerstin som jobbade den natten. Hon skulle gå av sitt pass kl 07.00 och hon ville få ut Ninni innan hon slutade. Hon fixade till lite så att det hela skulle gå lite fortare. Hon va helt klart bäst, hon hade rätta sättet att ta mig på, kunde säga till mig på rätt sätt och jag ville med att hon slulle få Ninni att komma ut innan hon slutade.
Men så blev inte fallet, lite ledsen blev jag, för kemin va kanon och jag trivdes så jävla bra med henne.
Men Marie kom in och hon va toppen hon med och nu tog det inte så lång tid innan det hela närmade sig sitt slut.
De va lite oroliga att det faltiskt tog sån tid och jag har i efterhand fått reda på att de började överväga kejsarsnitt. Ska säga att jag märkte av en liten oro i luften och det fick mig att kämpa på lite extra.
Sen sa det smack och vattnet gick.
Shit vilken chock, jag träffade väggen på andra sidan!
Tjo!
"Kom igen, huvudet syns"
Känslan av att behöva skita, som skulle va lilla Ninni som ville ut hade jag redan fått känna på och det va bara att krysta, nu satte även kroppen igång riktigt ordentligt att själv vilja krysta och det va bara att hänga på.
Då, klockan 08.32 den 9:e december kom hon.
Hon bara liksom gled ut. Tjoff.
Läkarna tog hand om henne och kollade hur hon mådde. Jocke hade koll på dem.
Sen fick hon, innan hon skickades till Neonatal, komma och ligga hos mig en luten stund.
Happy med trött och slut nybliven mamma :)
Ninni åkte iväg, de fixade med mig och upptäckte att hela moderkakan inte kommit med ut. En läkare kom in och gjorde ett försök. Hon gav mig den hemskaste upplevelsen någonsin när hon kände om hon kunde få tag i det som va kvar av moderkakan, detta önskar jag ingen!!
Hon klarade inte det, så jag fick tre skönhets stygn och sen skickades jag upp för att sövas och skrapas.
Jag vaknar och där kom Jocke, han hade varit och tittat på Ninni, allt va jättebra med henne.
Vi åkte till 44:an och fick vår "förlossningsbricka" med mackor och sånt.
Snälla, rara sköterskan, Mariell, som va med när Ninni föddes kom upp och hälsade på på 44:an :)
Det blev jag jätteglad för!
Förlossningsbrickan.
Sen åkte vi ner till Ninni.
Det första hon gjorde va att räcka finger till oss.
Hmm, kan det va vår unge eller vad :)
Där va hon vårt lilla barn!
Vi hade blivit föräldrar!!
Underbart, enormt!
Lite nyare bild, med här är lillanäckan :)
Vi klarade det!
Vi har en familj och jag älskar det!
För jag har lite tid och lite ork på kvällarna när vi kommer hem. Men samtidigt lite smått med dåligt samvete för att jag varit så dålig på att blogga. Fast jag tror ju visserligen att ni har lite överseende med det :)
Ninni kommer till världen:
En vinterblek Anna blir inskriven.
Jag va på väg till jobb, men något sa mig att jag nog skulle ta kontakt och fråga vad de sa om mina sammandragningar.
"Kom in"
Jahapp, inget jobb mer och här skulle jag stanna tills jag skulle föda. De kollade läget och det visade sig att jag redan va öppen 3 cm...Men bromsa det hela så länge det gick va deras mål.
En smått stirrig (till en början) och nervös blivande pappa Jocke kom in och bodde hos mig :)
Knarkhörnan.
Den kom till sin rätt sen :)
Roa sig, ja det kan vi gära var vi än är och i vilken situation som hels...
Man måste ha kul på något sätt i denna situation med tanke på att jag inte fick lämna sängen mer än för att gå på toa...och det va smått plågosamt för mig ska jag säga!
Litta snuttigt...
...och litta pluttigt blev det ju med :)
"Dumbomen"
Som slog följe med mig från det att jag blev inlagd, han gav mig dropp med den bromsande medicinen.
Jag är nålrädd. Vilket inte har varit till någon fördel, jag tappade räkningen på hur många gånger de stack mig...Fy, blä!
Detta är Buddha. Han fick jag av Jocke när vi började träffas på allvar, han har jag alltid haft med mig och han va med och övervakade mig under hela denna tiden med.
Vi lirade lite poker med som ni märker :)
Maten...oftast va den helt ok. Men detta va den torraste och tradigaste rätt jag någonsin har skådat.
Om inget annat så hade vi godis så att det räckte och blev över :)
En sak, helt underbar personal!!
Jag är i vanliga fall helt usel på att komma ihåg namn och jag har inte varit bättre på det nu heller.
Jag vill gräva ner mig lite för att jag inte kan komma ihåg namnen på dessa underbara människor som pysslade om mig dessa dagar, Jocke har bättre koll.
Men tack till er alla. Lite favoriter träffar man alltid och här är två av dem. Sen har kameran inte varit det först jag tänkt på i alla situationer, så alla har inte kommit med på bild heller...
Men men.
Mange, som ska bli fadder till Ninni, och Johanna va inne och hälsade på :)
Tack för titten och tidningarna!!
Om ni ser, så lite till höger av mitten av bilden så sitter det en nål i mitt huvud!
Jag blev övertalad att prova detta. Skulle hjälpa kroppn att skappna av lite och det får jag väl säga funkade, jag blev iaf lite småslumrig/dassig i huvudet.
CTG`n som höll koll på sammandragningarna och Ninnis hjärtslag.
Tur att vi fick ha telefonerna på, höll folket utanför vårt lilla rum uppdaterade så gott vi kunde.
Frukosten va alltid lika god :)
Jocke som hade mer dötid än vad jag hade med tanke på att jag iaf har lite värkar, roade sig med poker och flipper. Jag spelade med lite flipper och en omgång fick jag massa poäng mer än vad Jocke fick...moahahahahaa :)
Efter hand märkte vi att folk till höger och vänster nog inte trodde att jag va riktigt normal. För trots de värkar jag kunde få till ibland och trots att jag smygöppnade mig, så tyckte jag inte att jag hade ont. Jag kände ju av sammandragningarna, men jag har nog en hög smärtgräns...
Vi satt och skämtade om detta och när jag fick en sammandragning skulle jag här låtsas att jag hade ont och blev lite galen.
Men det gick inte så bra.
Började garva ist. Än så länge iaf...hehe.
Dagarna knallade på och jag och Jocke sa till dem efter några dagar att det inte verkade gå att hejda det hela längre. De envisades lite till men sen kom det underbara ögonblick då de sa att de gav upp!!
Jag skulle slippa "Dombomen" och nu va det bara att vänta ut lillsnäckan i magen :)
Nu va det dags, glädje, spänning och lite nervositet fyllde kroppen.
Sista magbilden.
Vid 8-tiden på kvällen den 8:e satte det igång ordentligt, då öppnades knarkhörnan och "Dr. Suggles" åkte fram.
Han blev min vän.
Jocke skulle höja den trvliga sniffningen till mig lite senare, men det visade sig att han skuvade på fel håll och sänkte den ist, man skulle visst skruva på andra hållet än vad man brukar göra när man ska öka något...detta rättade sköterskan till sen, tack och lov :)
Han blev en bra vän :)
Sen va inte kameran med mer. Nu rullade allting på. Jag hade värkar och de blev mer och mer intensiva. Jag hade ONT.
Och jag hade ont i många timmar. Utan att det hände något tyckte jag.
Jag kommer bara ihåg att jag hade ont, jag hånglade med Dr. Snuggles. Blev ställd på knä mot en stor typ "puffkudde", hade mer ont, gal som en stucken gris. Blev trött på allt för att det inte hände något, ville då inte mer, men fick tillbaka glöden (tack Jocke). Hade mer ont, fick nålar i huvudet igen.
Blev vänd på rygg, mer ont, mer hångel...timmarna gick.
Trött på allt, mer styrka från Jocke och pepp ifrån världens bästa barnmorska, Kerstin som jobbade den natten. Hon skulle gå av sitt pass kl 07.00 och hon ville få ut Ninni innan hon slutade. Hon fixade till lite så att det hela skulle gå lite fortare. Hon va helt klart bäst, hon hade rätta sättet att ta mig på, kunde säga till mig på rätt sätt och jag ville med att hon slulle få Ninni att komma ut innan hon slutade.
Men så blev inte fallet, lite ledsen blev jag, för kemin va kanon och jag trivdes så jävla bra med henne.
Men Marie kom in och hon va toppen hon med och nu tog det inte så lång tid innan det hela närmade sig sitt slut.
De va lite oroliga att det faltiskt tog sån tid och jag har i efterhand fått reda på att de började överväga kejsarsnitt. Ska säga att jag märkte av en liten oro i luften och det fick mig att kämpa på lite extra.
Sen sa det smack och vattnet gick.
Shit vilken chock, jag träffade väggen på andra sidan!
Tjo!
"Kom igen, huvudet syns"
Känslan av att behöva skita, som skulle va lilla Ninni som ville ut hade jag redan fått känna på och det va bara att krysta, nu satte även kroppen igång riktigt ordentligt att själv vilja krysta och det va bara att hänga på.
Då, klockan 08.32 den 9:e december kom hon.
Hon bara liksom gled ut. Tjoff.
Läkarna tog hand om henne och kollade hur hon mådde. Jocke hade koll på dem.
Sen fick hon, innan hon skickades till Neonatal, komma och ligga hos mig en luten stund.
Happy med trött och slut nybliven mamma :)
Ninni åkte iväg, de fixade med mig och upptäckte att hela moderkakan inte kommit med ut. En läkare kom in och gjorde ett försök. Hon gav mig den hemskaste upplevelsen någonsin när hon kände om hon kunde få tag i det som va kvar av moderkakan, detta önskar jag ingen!!
Hon klarade inte det, så jag fick tre skönhets stygn och sen skickades jag upp för att sövas och skrapas.
Jag vaknar och där kom Jocke, han hade varit och tittat på Ninni, allt va jättebra med henne.
Vi åkte till 44:an och fick vår "förlossningsbricka" med mackor och sånt.
Snälla, rara sköterskan, Mariell, som va med när Ninni föddes kom upp och hälsade på på 44:an :)
Det blev jag jätteglad för!
Förlossningsbrickan.
Sen åkte vi ner till Ninni.
Det första hon gjorde va att räcka finger till oss.
Hmm, kan det va vår unge eller vad :)
Där va hon vårt lilla barn!
Vi hade blivit föräldrar!!
Underbart, enormt!
Lite nyare bild, med här är lillanäckan :)
Vi klarade det!
Vi har en familj och jag älskar det!
Ensam med tankar
Jag har inte läst igenom det sedan jag skrev det. Där finns nog mängder med stavfel, då jag satt konstigt och va lite trött.
Men det är ni visserligen vana vid ;-)
Detta skrev jag när jag låg på 44:an helt själv, vill inte läsa det innan jag lägger ut det,
för jag vill inte komma på mig själv med att ändra en massa för att jag tycker det låter konstigt.
Det är tankarna jag kände just då, vad som snurrade i min skalle efter vad som hänt och i min lilla ensamhet.
Så ni får va snälla och ha överseende när det kanske inte verkar ha nåt sammanhang.
Men det är ni visserligen vana vid ;-)
Detta skrev jag när jag låg på 44:an helt själv, vill inte läsa det innan jag lägger ut det,
för jag vill inte komma på mig själv med att ändra en massa för att jag tycker det låter konstigt.
Det är tankarna jag kände just då, vad som snurrade i min skalle efter vad som hänt och i min lilla ensamhet.
Så ni får va snälla och ha överseende när det kanske inte verkar ha nåt sammanhang.
Onsdag 10/12
Klockan är just nu lite innan 5 på morgonen. Jag har varit vaken i snart en timme, va på toa så, sköterskorna här kunde bli nöjda och se så at jag kan kissa....de ville ha upp mig i går kväll för det, men jag va på strejk humör igår, så jag sa att om jag skulle vakna senare och behövde gå, så skulle jag höra av mig.
Känner mig inte hel. Jocke är inte hos mig. Jag har fått en dotter som ligger på en evdelning någonstans under mig. Men jag ligger här, har inte de delar av mitt hjärta och själ som gör mig hel och stark.
Jag och Jocke har under några år haft en relation som jag inte tror att många andra har fått uppleva. Jag har aldrig kunna tänka mig ett liv utan han vid min sida, men att han skulle komma att vara den man jag verkligen ska dela mitt liv med, det är för mig ibland ehlt ofattbart, något jag verkligen inte kan förstå alltid. Att han liksom kan känna så för mig som jag känner för honom, att han verkligen vill dela sitt liv med mig, han vill ha familjen med mig som vi fått nu. Shit vad jag älskar honom. Jag är lycklig lottad som har honom. Han gör mig lycklig och han får mig verkligen att känna mig speciell och älskad.
Att vi fått en dotter nu. Oj. Ja, jag vet inte om jag ritigt har kopplat det än.
Min dotter ligger här i samma byggnad, insvept i en filt, håller sig varm i kuvösen. Det slår mig nog mer och mer efter hand som jag tänker på det, att det faktiskt är vår dotter, vårt llla barn som vi har satt till världen, som vi ska ta hand om, se växa upp.
Så, nu sitter jag här i ett halvdunkelt rum och verkligheten kommer sig smygandes...tårarna brinner och jag sitter som ett fån med ett leende på mina läppar. (tur att ingen ser mig)
Jag har liksom en dotter. Jag har min egen familj, med världens mest underbare man.
Livet som växte i min mage, hon jag sett på ett svartvitt foto och känt röra sig i min mage. Hon har kommit till världen nu, en del av mig och Jocke, ett liv som vi skapat och som kommer komma en dag och säga "mamma" och "pappa" till oss.
Inte klokt, känslan blir mer och mer enorm, fyller mig mer och jag blir helt varm i kroppen. Kan se henne framför mig ligga där och ta sina snabba små andetag, göra sina grimaser och va ovetandes om den stora världen som väntar henne.
Igår fick jag ha henne liggandes i min famn innan de tog henne vidare för att ta hand om henne. Då kunde jag knapt förstå att det liksom va hon som kommit från mig precis, att jag hade fött det lilla livet. Hon va så liten, så fin. Jag kan nog inte ens föreställa mig hur Jocke kände där. Att ha sett sin dotter komma till världen och samtidigt vara så maktlös. Jag hedrar honom. Jag vet att han gjort allt i sin makt under dessa dagarna för att få allt att gå ihop. Han har fixat med allt och samtidigt varit min stöttepelare. Den som gett mig energin att gå igenom allt, han är verkligen min andre hälft, det har jag märkt mer nu med. För när jag låg med mina verkar och hade ont på framsidan och ingen riktigt försor varför och inte vpgade göra något åt det heller, när jag tyckte att det inte hände något, jag hade bara ont utan framsteg. Då fick jag min energi från Jocke, jag hade inte mina ögon öppna, men det va bara han jag såg och jag vet att han utan att säga det till mig, överförde energin och den extra kraften för att jag skulle ta mig över mållinjen.
Jag kan fortfarande se den bilden framför mig som jag såg för mig då.
Jocke, du är en underbar man som jag alltid kommer va tacksam för, alltid kommer att älska, som jag vill dela resen av mitt liv med.
Tack för att du finns, allt du gör för mig och tack för familjen vi skapar.
Vi va nere och träffade Ninni igår igen när jag hade repat mig efter operationen. Där låg det lilla livet. Jag viste inte riktig vad jag skulle säga, vad jag skulle göra eller vad jag vågade göra.
Jocke sa att jag inte riktigt verkade vilja röra henne. Men jag va bara så tagen av att se henne igen, där va hon ju framför mig igen, men ändå så långt borta. Rädd att störa henne på något vis, stressa upp henne eller något.
Jag blev stum bara av att se henne.
Saknar min familj.
Solat
Lite snabbt om vad som hänt...
Ninni har fått sola sig för att värdena va höga. Fått lära oss att den gulsot man pratar om angående barn och vuxna inte är den samma. Skönt och kul att lära sig lite nytt varje dag man är där inne.
Men idag har hon solat klart, för värdena igår va mycket mycket bättre.
Hon äter som en häst och tar hand om maten kanon bra. Hon vägdes igår, 1336 gram, så nu ska det väl bara gå uppåt.
Hon har kegat vid mitt bröst när hon varit ute och några problem med ammning kommer vi nog inte få.
Den nya mjölkkossan Anna har anlänt och pumpar i rasande fart.
Såna boobs man har fått redan! Haha, större misstänker jag ju starkt att de kommer bli med :)
Vi får ha henne ute 2 gånger om dagen, så nu när vi kommer igång med det efter solningen så kommer Jocke med få sitta och mysa med snäckan. Den synen längtar jag efter att få se.
MFF halsduken har hon fått ärva av Jocke, den ligger där inne och Buddha som varit min och Jockes övervakare sedan vi började träffas (jag fick den av Jocke), han vakar över henne nu och han va med under hela förlossningen.
Den blir jobbigare för varje gång vi lämnar henne, men hon är i trygga händer och vi har ju trots allt hem och hundar som ska leva vidare de med.
Men det känns när man säger hejdå, vill bara få med henne hem ist. NU!!
Men den dagen kommer.
Hon är ju så fin.
Nu saknar jag henne...
In i duschen nu och iväg...
Ninni har fått sola sig för att värdena va höga. Fått lära oss att den gulsot man pratar om angående barn och vuxna inte är den samma. Skönt och kul att lära sig lite nytt varje dag man är där inne.
Men idag har hon solat klart, för värdena igår va mycket mycket bättre.
Hon äter som en häst och tar hand om maten kanon bra. Hon vägdes igår, 1336 gram, så nu ska det väl bara gå uppåt.
Hon har kegat vid mitt bröst när hon varit ute och några problem med ammning kommer vi nog inte få.
Den nya mjölkkossan Anna har anlänt och pumpar i rasande fart.
Såna boobs man har fått redan! Haha, större misstänker jag ju starkt att de kommer bli med :)
Vi får ha henne ute 2 gånger om dagen, så nu när vi kommer igång med det efter solningen så kommer Jocke med få sitta och mysa med snäckan. Den synen längtar jag efter att få se.
MFF halsduken har hon fått ärva av Jocke, den ligger där inne och Buddha som varit min och Jockes övervakare sedan vi började träffas (jag fick den av Jocke), han vakar över henne nu och han va med under hela förlossningen.
Den blir jobbigare för varje gång vi lämnar henne, men hon är i trygga händer och vi har ju trots allt hem och hundar som ska leva vidare de med.
Men det känns när man säger hejdå, vill bara få med henne hem ist. NU!!
Men den dagen kommer.
Hon är ju så fin.
Nu saknar jag henne...
In i duschen nu och iväg...
Snabbis
Inte mycket tid över nu innan rutinerna har kommit igång.
Men igår fick vi ha Ninni ute ett par timmar för första gången och hon låg på mitt bröst.
Så härligt, sån känsla, min puls va nog lik hennes. Helt underbart, nästan en liten tår nu med...
Sen va det matdags och Jocke fick mata henne. Det blev lite mamma Annas mat och lite extra för att fylla ut de hela. Mätt och belåyen tös blev det och idag ska de öka mängden lite, för hon klarar maten bra :)
Duktig tös!
Nu ska vi iväg till henne igen.
Bilder från igår kommer sen idag.
Men igår fick vi ha Ninni ute ett par timmar för första gången och hon låg på mitt bröst.
Så härligt, sån känsla, min puls va nog lik hennes. Helt underbart, nästan en liten tår nu med...
Sen va det matdags och Jocke fick mata henne. Det blev lite mamma Annas mat och lite extra för att fylla ut de hela. Mätt och belåyen tös blev det och idag ska de öka mängden lite, för hon klarar maten bra :)
Duktig tös!
Nu ska vi iväg till henne igen.
Bilder från igår kommer sen idag.
VÅR LILLA NINNI E FÖDD!
Två stolta och lyckliga föräldrar är hemma om en sväng. Allt är bra med oss alla, jag kommer att uppdatera och berätta om heka denna lite plötsliga upplevelse senare när tiden och orken finns.
Men lite bilder ska ni få så länge, fler kommer sen när jag berättar :)
TACK, av hela våra hjärtan till er alla underbara människor som ställer upp så oerhört mycket för oss, som hjälpt oss med hundar och allt runt omkring så att vårt liv inte krasat ihop. Jag har fått små tårar i ögonen flera gånger av tanken er. Evigt tacksam.
E ni me....här är lilla Ninni...
Sista magbilden...
Men lite bilder ska ni få så länge, fler kommer sen när jag berättar :)
TACK, av hela våra hjärtan till er alla underbara människor som ställer upp så oerhört mycket för oss, som hjälpt oss med hundar och allt runt omkring så att vårt liv inte krasat ihop. Jag har fått små tårar i ögonen flera gånger av tanken er. Evigt tacksam.
E ni me....här är lilla Ninni...
Sista magbilden...
Ninni är född :)
(datumen stämmer inte), men den 9/12-08 kl. 08.32 kom en 43 cm lång och 1442 gr tjock liten Ninni ut!!
Lite snö lite slask
Så mysigt att det snöade igår och till en början la det sig så fint...sen blev det slask av det hela och halt. Nu är det inte mycket kvar...inget kul, men what to do...
Jag hoppas iaf, som jag gör varje år, att det blir en vit jul... *önskar intensivt*
Jag har sovit och tittat på Top Model nu i förmiddag och nu ska jag ut och kasta lite boll med Atlas med hopp om att han inte ska rasa lägenheten tills Jocke kommer hem.
Sen ska jag bara hem och fixa här innan jag åker till jobbet.
Jag hoppas vi kommer ha ett lagom flow på jobb så att vi iaf har lite att göra hela tiden, känner mig halvseg och man blir bara tröttare om man inte har något att göra...
Nej, nu ska jag ge mig ut innan klockan blir för mycket.
Jag hoppas iaf, som jag gör varje år, att det blir en vit jul... *önskar intensivt*
Jag har sovit och tittat på Top Model nu i förmiddag och nu ska jag ut och kasta lite boll med Atlas med hopp om att han inte ska rasa lägenheten tills Jocke kommer hem.
Sen ska jag bara hem och fixa här innan jag åker till jobbet.
Jag hoppas vi kommer ha ett lagom flow på jobb så att vi iaf har lite att göra hela tiden, känner mig halvseg och man blir bara tröttare om man inte har något att göra...
Nej, nu ska jag ge mig ut innan klockan blir för mycket.
Bollkastning
Nu har vi kommit hem efter bollkastandet med Atlas. Han tycker det är så skoj och det övas på att stanna tills han får klartecken att springa iväg efter bollen och även träning ett söka efter bollen när den har gömts någonstans.
Han är trött nu, men lite tetande med Tisha finns det ork till. Så trött hon är på honom emellanåt. Vi har börjat säga till honom ibland när vi märker att hon helt enkelt börjar få nog av honom helt och hållet. Hon kommer och ställer sig eller lägger sig hos oss och ser helt deppig ut. Då orkar hon bara inte, han fattar liksom inte alltid när det menas allvar med tillsägelserna, han bara fortsätter.
Får väl hoppas att det med går över när han kommit över denna perioden och har mindre i skallen, börjar skärpa sig med att lyssna.
Just nu verkar han ändå inte nöjd, ligger och piper...
Det är Efterlyst och Insider som gäller ikväll, lite cheesecake till det tror jag med :)
Han är trött nu, men lite tetande med Tisha finns det ork till. Så trött hon är på honom emellanåt. Vi har börjat säga till honom ibland när vi märker att hon helt enkelt börjar få nog av honom helt och hållet. Hon kommer och ställer sig eller lägger sig hos oss och ser helt deppig ut. Då orkar hon bara inte, han fattar liksom inte alltid när det menas allvar med tillsägelserna, han bara fortsätter.
Får väl hoppas att det med går över när han kommit över denna perioden och har mindre i skallen, börjar skärpa sig med att lyssna.
Just nu verkar han ändå inte nöjd, ligger och piper...
Det är Efterlyst och Insider som gäller ikväll, lite cheesecake till det tror jag med :)
Stort MINUS till Hörby Kommun
Ja, det glömde jag. När vi va ute och körde igår, så förökte vi hitta ett ställe som va upplyst för att vi skulle kunna va med Atlas.
Men det finns inte någonstans man kan vara där det känns helt ok att vara med en hund. Finns ingenstans där de har lampor så att man kan vistas även när det blivit mörkt. På sommaren behövs det ju inte, men nu på vinterhalvåret finns det ju fortfarande folk som vill kunna va ute även när det har blivit mörkt...det börjar ju faktiskt mörkna redan vid 3-4 tiden nu...
Minuspoäng till Hörby.
Men det finns inte någonstans man kan vara där det känns helt ok att vara med en hund. Finns ingenstans där de har lampor så att man kan vistas även när det blivit mörkt. På sommaren behövs det ju inte, men nu på vinterhalvåret finns det ju fortfarande folk som vill kunna va ute även när det har blivit mörkt...det börjar ju faktiskt mörkna redan vid 3-4 tiden nu...
Minuspoäng till Hörby.
Glad :)
Jocke ringde och sa att han va på väg hem och det va tidigare än han egentligen slutar. Happy blir jag då.
Sen blev jag mer glad när han sa att det snöade och jag tittade ut...det snöar ju här med!! Happy happy!
Så mysigt!
Kycklingen är i ugnen och snart ska jag fixa potatisen.
Sen när vi ätit ska vi ut och kasta boll med Atlas igen, det va vi igår med, han fick springa och trötta ut sig ordentligt. Han är i den där jobbiga fasen då det är kaxighet och trots som gäller. Så han får springa av sig lite och så får vi se om han får lite lugn i kroppen.
Nu väntar kaffe och sen potatisen.
Sen blev jag mer glad när han sa att det snöade och jag tittade ut...det snöar ju här med!! Happy happy!
Så mysigt!
Kycklingen är i ugnen och snart ska jag fixa potatisen.
Sen när vi ätit ska vi ut och kasta boll med Atlas igen, det va vi igår med, han fick springa och trötta ut sig ordentligt. Han är i den där jobbiga fasen då det är kaxighet och trots som gäller. Så han får springa av sig lite och så får vi se om han får lite lugn i kroppen.
Nu väntar kaffe och sen potatisen.
Dagis eller inte dagis
Onsdag och sista lediga dagen innan jobbet denna veckan.
Dessa lediga dagarna har det faktiskt känts att jag har varit ledig, jag har inte tänkt på en massa som skulle behöva göras, en massa måsten.
Igår blev det en myseftermiddag då Jocke fick slutat tidigare. Vi slappade lite, kollade en film , chillade på soffan och sen körde vi iväg och fixade lite. Vi va en sväng i Höör och kollade lite julpynt, det böev en ljusslinga till balkongen, glitter till storarummets förnster och "frost spray". Frosten har vi sprayat på fönstret i hallen, mycket för att man inte ska kunna se in så mycket och för att hundarna inte ska se alla som går förbi, för då hoppar de upp i fönstret och slabbar ner det.
Jag har inte sett sån här frost innan, det är ju hur fint som helst!! Så vi har frostat lite i storarummet med, nere vid kanterna och det ska vi fixa till ännu mer idag. Jag ska klippa till "snöflingor" som vi ska spraya runt, så blir det nog fin fint. Här börjar bli så juligt, myyysigt :)
Ja, det här med dagis ellet inte dagis.
Har haft lite snack med chefen nu om hur det blir med jobbet sen. Hur länge jag ska gå hemma och så.
Finns en del olika alternativ och många tips och råd kommer från höger och vänster.
Självklart ska jag ju va hemma. Men jag tänker inte gå hemma hur länge som helst. Och dagis, ja det ser jag gärna att Ninni ska gå på, om inget annat att hon går hos dagmamma.
Dock vill jag inte att hon ska gå på dagis heltid, men jag vill inte heller hålla henne hemma, någon timme i veckan på dagis.
Tycker att barn behöver den biten med, att få va på t.e.x på dagis och träffa andra barn, få känna sig och lära sig att vara en egen individ, att inte vara totalt beroende av att ha sina föräldrar vid sin sida hela tiden. Föräldrarna är ju självklart stöttepelarna och allt genom hela livet men barnet ska ju känna sig trygg med sig själv med, umgås i andras sällskap och leka med andra barn och grupper utan att behöva ha föräldrana vid sin sida.
Själv tror jag att det behövs iaf, vill inte "stänga in" mina barn.
Sen är det så enkelt att jag vill tillbaka och jobba med. Av olika anledningar. Jag trivs med att jobba och jag vet att han behöver mig där med.
Sen är det rent ekonomiskt med. Hade vi haft en ekonomi som tillät det, så hade jag gärna gått hemma, varit lyxhustru :)
(det kommer sen), men verkligheten tillåter inte det nu.
Jag hade trivts jättebra med det, få va hemma och ta hand om hem och familj. Men det är som sagt en ekonomisk fråga med, visst har jag mammapeningen, men den varar inte för alltid och pengar klarar man sig inte utan. Jag kan inte sitta och glo och förvänta mig att jag kan gå hemma hur länge som helst med mammapeningen och Jocke sliter röven av sig för att vi ska kunna ha det bra. Visst är han typen som vill kunna försörja sin familj, känna sig som mannen o huset och gör det som behövs, men jag vill, precis som han att han med ska få va hemma och då jobbar gärna jag med.
Man vill ju gärna ha lite pengar över när man har betalat räkningar, mat och det som behövs. Vill ju att vi ska kunna åka iväg och shoppa, ha pengar till våra hobbys och kunna göra saker utan att behöva vända och vrida på kronorna.
Och lika mycket som Jocke kan jobba så ser jag det som mitt ansvar med, att dra mitt strå till stacken rent ekonomiskt. Jocke kan ju inte amma, lite svårt ; ) men han kan va hemma med snuttan om jag jobbar sen. Jag jobbar ju torsdag till söndag i dagens läge och med tanke på att Jocke är ledig helger, så kan jag hoppa in och jobba lite då och då till att börja med. Absolut kommer jag inte springa på och jobba helg ut och helg in direkt, någon dag här och någon dag där.
Det gynnar oss alla, Jocke får sin egentid med Ninni, Salle kommer bara va glad att få ha mig på jobb, jag kommer tycka det är skönt att få jobba lite, sparar mammadagar och ger oss bättre pengar.
Sen är det ju så med att Jocke, som har högre lön än mig, får en bättre pappapening, men vi har den "turen" att han jobbar veckor och jag helger, så vi kommer kunna va hemma samtidigt en hel del utan att det förändrar ekonomin rent för mycket, med tanke på att han ändå brukar va ledig när jag jobbar.
Som vi der fram emot det, att få va hemma hela familjen, så mysigt så det knappt är sant! Nu börjar man tycka att tiden fram till februari går sakta, tur att denna månaden iaf nog kommer gå fort, sen ska vi bara igenom januari med :)
Ja, det är en egen liten värld det här med förädradagarna och hur man ska gå tillväga.
Men det är skönt, för vi ser ganska så lika på det, vi vill inte att Ninni ska gå på dagis heltid, men att hon behöver det sociala och den biten av "utveckling". Att vi inte ska bli såna föräldrar som inte kan ta sig någonstans för att vi har fått barn. Vi vill gärna ha folk omkring oss, både i vårt eget hem och att vi tar oss någonstans, för att barnet ska vänja sig och lära sig att kunna ha det. Vi behöver ju med den sociala biten. Vi kommer behöva och vilja ha vår egentid med sen och då ska Ninni kunna känna sig trygg med någon annan ju.
Att verkligheten ser ut på det viset att vi båda kommer jobba, vi kämpar tillsammans för vårt hem och vår familj.
Vi har mål och drömmar vi kämpar för tillsammans och vi tvivlar inte på varandra. Vi har ju båda lika ansvar för att allt ska gå runt helt enkelt.
Huga...ja, en sån tid vi har framför oss. Som vi längtar. Inte alltid det kommer va en bädd på rosor och att glida på ett bananskal, men det kommer det vara värt. Vi får vår egen familj, vår egen lilla dotter som kommer tulta runt :)
Ja, sen kommer pågen med :)
Har pappa så rätt som han säger, så bllir det en son sen. Hihi :)
Hihi, just det, nu är det inte så lång tid kvar tills vi ska på ultrljud igen :)
Nej, nu ska jag äta frukost, sen ska jag klippa snöflingor.
Dessa lediga dagarna har det faktiskt känts att jag har varit ledig, jag har inte tänkt på en massa som skulle behöva göras, en massa måsten.
Igår blev det en myseftermiddag då Jocke fick slutat tidigare. Vi slappade lite, kollade en film , chillade på soffan och sen körde vi iväg och fixade lite. Vi va en sväng i Höör och kollade lite julpynt, det böev en ljusslinga till balkongen, glitter till storarummets förnster och "frost spray". Frosten har vi sprayat på fönstret i hallen, mycket för att man inte ska kunna se in så mycket och för att hundarna inte ska se alla som går förbi, för då hoppar de upp i fönstret och slabbar ner det.
Jag har inte sett sån här frost innan, det är ju hur fint som helst!! Så vi har frostat lite i storarummet med, nere vid kanterna och det ska vi fixa till ännu mer idag. Jag ska klippa till "snöflingor" som vi ska spraya runt, så blir det nog fin fint. Här börjar bli så juligt, myyysigt :)
Ja, det här med dagis ellet inte dagis.
Har haft lite snack med chefen nu om hur det blir med jobbet sen. Hur länge jag ska gå hemma och så.
Finns en del olika alternativ och många tips och råd kommer från höger och vänster.
Självklart ska jag ju va hemma. Men jag tänker inte gå hemma hur länge som helst. Och dagis, ja det ser jag gärna att Ninni ska gå på, om inget annat att hon går hos dagmamma.
Dock vill jag inte att hon ska gå på dagis heltid, men jag vill inte heller hålla henne hemma, någon timme i veckan på dagis.
Tycker att barn behöver den biten med, att få va på t.e.x på dagis och träffa andra barn, få känna sig och lära sig att vara en egen individ, att inte vara totalt beroende av att ha sina föräldrar vid sin sida hela tiden. Föräldrarna är ju självklart stöttepelarna och allt genom hela livet men barnet ska ju känna sig trygg med sig själv med, umgås i andras sällskap och leka med andra barn och grupper utan att behöva ha föräldrana vid sin sida.
Själv tror jag att det behövs iaf, vill inte "stänga in" mina barn.
Sen är det så enkelt att jag vill tillbaka och jobba med. Av olika anledningar. Jag trivs med att jobba och jag vet att han behöver mig där med.
Sen är det rent ekonomiskt med. Hade vi haft en ekonomi som tillät det, så hade jag gärna gått hemma, varit lyxhustru :)
(det kommer sen), men verkligheten tillåter inte det nu.
Jag hade trivts jättebra med det, få va hemma och ta hand om hem och familj. Men det är som sagt en ekonomisk fråga med, visst har jag mammapeningen, men den varar inte för alltid och pengar klarar man sig inte utan. Jag kan inte sitta och glo och förvänta mig att jag kan gå hemma hur länge som helst med mammapeningen och Jocke sliter röven av sig för att vi ska kunna ha det bra. Visst är han typen som vill kunna försörja sin familj, känna sig som mannen o huset och gör det som behövs, men jag vill, precis som han att han med ska få va hemma och då jobbar gärna jag med.
Man vill ju gärna ha lite pengar över när man har betalat räkningar, mat och det som behövs. Vill ju att vi ska kunna åka iväg och shoppa, ha pengar till våra hobbys och kunna göra saker utan att behöva vända och vrida på kronorna.
Och lika mycket som Jocke kan jobba så ser jag det som mitt ansvar med, att dra mitt strå till stacken rent ekonomiskt. Jocke kan ju inte amma, lite svårt ; ) men han kan va hemma med snuttan om jag jobbar sen. Jag jobbar ju torsdag till söndag i dagens läge och med tanke på att Jocke är ledig helger, så kan jag hoppa in och jobba lite då och då till att börja med. Absolut kommer jag inte springa på och jobba helg ut och helg in direkt, någon dag här och någon dag där.
Det gynnar oss alla, Jocke får sin egentid med Ninni, Salle kommer bara va glad att få ha mig på jobb, jag kommer tycka det är skönt att få jobba lite, sparar mammadagar och ger oss bättre pengar.
Sen är det ju så med att Jocke, som har högre lön än mig, får en bättre pappapening, men vi har den "turen" att han jobbar veckor och jag helger, så vi kommer kunna va hemma samtidigt en hel del utan att det förändrar ekonomin rent för mycket, med tanke på att han ändå brukar va ledig när jag jobbar.
Som vi der fram emot det, att få va hemma hela familjen, så mysigt så det knappt är sant! Nu börjar man tycka att tiden fram till februari går sakta, tur att denna månaden iaf nog kommer gå fort, sen ska vi bara igenom januari med :)
Ja, det är en egen liten värld det här med förädradagarna och hur man ska gå tillväga.
Men det är skönt, för vi ser ganska så lika på det, vi vill inte att Ninni ska gå på dagis heltid, men att hon behöver det sociala och den biten av "utveckling". Att vi inte ska bli såna föräldrar som inte kan ta sig någonstans för att vi har fått barn. Vi vill gärna ha folk omkring oss, både i vårt eget hem och att vi tar oss någonstans, för att barnet ska vänja sig och lära sig att kunna ha det. Vi behöver ju med den sociala biten. Vi kommer behöva och vilja ha vår egentid med sen och då ska Ninni kunna känna sig trygg med någon annan ju.
Att verkligheten ser ut på det viset att vi båda kommer jobba, vi kämpar tillsammans för vårt hem och vår familj.
Vi har mål och drömmar vi kämpar för tillsammans och vi tvivlar inte på varandra. Vi har ju båda lika ansvar för att allt ska gå runt helt enkelt.
Huga...ja, en sån tid vi har framför oss. Som vi längtar. Inte alltid det kommer va en bädd på rosor och att glida på ett bananskal, men det kommer det vara värt. Vi får vår egen familj, vår egen lilla dotter som kommer tulta runt :)
Ja, sen kommer pågen med :)
Har pappa så rätt som han säger, så bllir det en son sen. Hihi :)
Hihi, just det, nu är det inte så lång tid kvar tills vi ska på ultrljud igen :)
Nej, nu ska jag äta frukost, sen ska jag klippa snöflingor.
Bagar Jocke :)
Vi blev ju sugna på cheesecake och det gjorde vi igår kväll.
Vi gjorde det på Jocke och Anna vis, alltså recept - nej, on a hip - ja!
Fram med ingredienser, ja det vi tyckte skulle kunna bli gått att ha i helt enkelt.
Jag krossade kexen och Jocke slängde ihop resten. Resultatet blev kanon, smakade hur bra som helst.
I med grejorna
E ni me?
Fixa lite smulade kex
Atlas kollade så allt gick rätt till med.
Lite av det ena...
...och resten av de hemlga ingredienserna blandas i.
Sen har Jocke sin egen "Anna 2000" som fixade till det efter :)
Tada!! Efter en natt i frysen är detta resultatet, inklusive en hörna av smakprov :)
Gott gott, receptet är hemligstämplat!
Vi gjorde det på Jocke och Anna vis, alltså recept - nej, on a hip - ja!
Fram med ingredienser, ja det vi tyckte skulle kunna bli gått att ha i helt enkelt.
Jag krossade kexen och Jocke slängde ihop resten. Resultatet blev kanon, smakade hur bra som helst.
I med grejorna
E ni me?
Fixa lite smulade kex
Atlas kollade så allt gick rätt till med.
Lite av det ena...
...och resten av de hemlga ingredienserna blandas i.
Sen har Jocke sin egen "Anna 2000" som fixade till det efter :)
Tada!! Efter en natt i frysen är detta resultatet, inklusive en hörna av smakprov :)
Gott gott, receptet är hemligstämplat!
Grått och trist väder
Fy vilken grå dag det är!!
Jag gick och la mig på soffan igen efter att Jocke åkt till jobbet. Zappade lie och sen satte jag klockan, det va inget uppmuntrande alls att se det tråkiga vädret ute, så jag tänkte att jag sussar en stund till för att hoppas på att det kanske skulle ha ljusnat lite sen.
Men ack nej, det är inte mycket ljusare nu och det är så trist....I need the light!!
Hihi, Jocke ringde precis och han kommer snart hem!!!
Nu blev dagen direkt ljusare. Happy happy :)
Jag hade tänkt lägga in lite bilder, men jag får fixa det sen, för jag ska upp och handla lite lunch till oss nu :)
Så skönt at ha kameran framme igen, jag har verkligen varit lat på den sidan, men nu är jag igång igen :)
Hej så länge
Jag gick och la mig på soffan igen efter att Jocke åkt till jobbet. Zappade lie och sen satte jag klockan, det va inget uppmuntrande alls att se det tråkiga vädret ute, så jag tänkte att jag sussar en stund till för att hoppas på att det kanske skulle ha ljusnat lite sen.
Men ack nej, det är inte mycket ljusare nu och det är så trist....I need the light!!
Hihi, Jocke ringde precis och han kommer snart hem!!!
Nu blev dagen direkt ljusare. Happy happy :)
Jag hade tänkt lägga in lite bilder, men jag får fixa det sen, för jag ska upp och handla lite lunch till oss nu :)
Så skönt at ha kameran framme igen, jag har verkligen varit lat på den sidan, men nu är jag igång igen :)
Hej så länge
Julhundar
Igår när vi pyntade blev hundarna med juliga :)
Atlas satt bara och tittade på oss i sin fina julustyrsel :)
Hallo!
Tisha va inte lika intresserad, men en bild fastnade hon på :)
Atlas satt bara och tittade på oss i sin fina julustyrsel :)
Hallo!
Tisha va inte lika intresserad, men en bild fastnade hon på :)
1:a december
Julmånaden har börjat! Nu är det pynt i nästan alla fönster man ser och det är så mysigt.
Vi fick upp våra saker igår kväll när jag kom hem från jobb. Jocke hade gått igenom ljusstakarna och det visade sig att det bara va en som funkade...men vi har två stjärnor, så det blev bra ändå :) Glitter har åkt upp tillsammans med "istappar" och silverstjärnor, men vi ska ha mer glitter, ska åka och se vad vi hittar i morgon när Jocke kommer från jobb.
Men till min besvikelse så hittar jag inga av mina gamla tomtar. Inte många tomtar, men vad jag iaf vill ha är tre vinterklädda barn i porslin som jag har fått. Jag ska ner till andra lägenheten och se om de ligger i källaren och jag missat dem.
Ja, resterande av helgen blev lagom lugn och jag julpyntade där igår med, massa tomtar till höger och vänster och ett par stycken som sjunger och spelar med. Som vanligt så sätter man igång dem när man håller på, mest för att reta upp Salle lite :) Hihi, melodin brukar aldrig få bli färdig förrän man ser Salle titta fram någonstans och morra lite, då sjunger man bara med ist :)
Idag ska vi på kalas igen. Min älsta systerson fyller år och det ska bli dags för smörgåstårta igen :) Namnam :)
De står faktiskt här i kylen hos oss...Jocke hade varit lite sugen på att smaka lite igår..tror inte det hade varit så poppis faktiskt. Men idag ska vi mumsa på dem.
Sen ska vi ha vår egen efterrätt här hemma. För Jocke kom på idèn igår att det borde ju va gott med choklad/nötcreme på Digestivekex...resultat, JA!! Det va så gott!
Då blev det ett litet sg efter cheescake och det får då bli vårt mums ikväll :)
Nu ska jag äta frukost och ta en kopp kaffe innan jag börjar städa, här är lite upp och ner i köke med lådor för tillfället.
Vi fick upp våra saker igår kväll när jag kom hem från jobb. Jocke hade gått igenom ljusstakarna och det visade sig att det bara va en som funkade...men vi har två stjärnor, så det blev bra ändå :) Glitter har åkt upp tillsammans med "istappar" och silverstjärnor, men vi ska ha mer glitter, ska åka och se vad vi hittar i morgon när Jocke kommer från jobb.
Men till min besvikelse så hittar jag inga av mina gamla tomtar. Inte många tomtar, men vad jag iaf vill ha är tre vinterklädda barn i porslin som jag har fått. Jag ska ner till andra lägenheten och se om de ligger i källaren och jag missat dem.
Ja, resterande av helgen blev lagom lugn och jag julpyntade där igår med, massa tomtar till höger och vänster och ett par stycken som sjunger och spelar med. Som vanligt så sätter man igång dem när man håller på, mest för att reta upp Salle lite :) Hihi, melodin brukar aldrig få bli färdig förrän man ser Salle titta fram någonstans och morra lite, då sjunger man bara med ist :)
Idag ska vi på kalas igen. Min älsta systerson fyller år och det ska bli dags för smörgåstårta igen :) Namnam :)
De står faktiskt här i kylen hos oss...Jocke hade varit lite sugen på att smaka lite igår..tror inte det hade varit så poppis faktiskt. Men idag ska vi mumsa på dem.
Sen ska vi ha vår egen efterrätt här hemma. För Jocke kom på idèn igår att det borde ju va gott med choklad/nötcreme på Digestivekex...resultat, JA!! Det va så gott!
Då blev det ett litet sg efter cheescake och det får då bli vårt mums ikväll :)
Nu ska jag äta frukost och ta en kopp kaffe innan jag börjar städa, här är lite upp och ner i köke med lådor för tillfället.
