Onsdag och sista lediga dagen innan jobbet denna veckan.
Dessa lediga dagarna har det faktiskt känts att jag har varit ledig, jag har inte tänkt på en massa som skulle behöva göras, en massa måsten.
Igår blev det en myseftermiddag då Jocke fick slutat tidigare. Vi slappade lite, kollade en film , chillade på soffan och sen körde vi iväg och fixade lite. Vi va en sväng i Höör och kollade lite julpynt, det böev en ljusslinga till balkongen, glitter till storarummets förnster och "frost spray". Frosten har vi sprayat på fönstret i hallen, mycket för att man inte ska kunna se in så mycket och för att hundarna inte ska se alla som går förbi, för då hoppar de upp i fönstret och slabbar ner det.
Jag har inte sett sån här frost innan, det är ju hur fint som helst!! Så vi har frostat lite i storarummet med, nere vid kanterna och det ska vi fixa till ännu mer idag. Jag ska klippa till "snöflingor" som vi ska spraya runt, så blir det nog fin fint. Här börjar bli så juligt, myyysigt :)

Ja, det här med dagis ellet inte dagis.
Har haft lite snack med chefen nu om hur det blir med jobbet sen. Hur länge jag ska gå hemma och så.
Finns en del olika alternativ och många tips och råd kommer från höger och vänster.
Självklart ska jag ju va hemma. Men jag tänker inte gå hemma hur länge som helst. Och dagis, ja det ser jag gärna att Ninni ska gå på, om inget annat att hon går hos dagmamma.
Dock vill jag inte att hon ska gå på dagis heltid, men jag vill inte heller hålla henne hemma, någon timme i veckan på dagis.
Tycker att barn behöver den biten med, att få va på t.e.x på dagis och träffa andra barn, få känna sig och lära sig att vara en egen individ, att inte vara totalt beroende av att ha sina föräldrar vid sin sida hela tiden. Föräldrarna är ju självklart stöttepelarna och allt genom hela livet men barnet ska ju känna sig trygg med sig själv med, umgås i andras sällskap och leka med andra barn och grupper utan att behöva ha föräldrana vid sin sida.
Själv tror jag att det behövs iaf, vill inte "stänga in" mina barn.
Sen är det så enkelt att jag vill tillbaka och jobba med. Av olika anledningar. Jag trivs med att jobba och jag vet att han behöver mig där med.
Sen är det rent ekonomiskt med. Hade vi haft en ekonomi som tillät det, så hade jag gärna gått hemma, varit lyxhustru :)
(det kommer sen), men verkligheten tillåter inte det nu.
Jag hade trivts jättebra med det, få va hemma och ta hand om hem och familj. Men det är som sagt en ekonomisk fråga med, visst har jag mammapeningen, men den varar inte för alltid och pengar klarar man sig inte utan. Jag kan inte sitta och glo och förvänta mig att jag kan gå hemma hur länge som helst med mammapeningen och Jocke sliter röven av sig för att vi ska kunna ha det bra. Visst är han typen som vill kunna försörja sin familj, känna sig som mannen o huset och gör det som behövs, men jag vill, precis som han att han med ska få va hemma och då jobbar gärna jag med.
Man vill ju gärna ha lite pengar över när man har betalat räkningar, mat och det som behövs. Vill ju att vi ska kunna åka iväg och shoppa, ha pengar till våra hobbys och kunna göra saker utan att behöva vända och vrida på kronorna.
Och lika mycket som Jocke kan jobba så ser jag det som mitt ansvar med, att dra mitt strå till stacken rent ekonomiskt. Jocke kan ju inte amma, lite svårt ; ) men han kan va hemma med snuttan om jag jobbar sen. Jag jobbar ju torsdag till söndag i dagens läge och med tanke på att Jocke är ledig helger, så kan jag hoppa in och jobba lite då och då till att börja med. Absolut kommer jag inte springa på och jobba helg ut och helg in direkt, någon dag här och någon dag där.
Det gynnar oss alla, Jocke får sin egentid med Ninni, Salle kommer bara va glad att få ha mig på jobb, jag kommer tycka det är skönt att få jobba lite, sparar mammadagar och ger oss bättre pengar.
Sen är det ju så med att Jocke, som har högre lön än mig, får en bättre pappapening, men vi har den "turen" att han jobbar veckor och jag helger, så vi kommer kunna va hemma samtidigt en hel del utan att det förändrar ekonomin rent för mycket, med tanke på att han ändå brukar va ledig när jag jobbar.
Som vi der fram emot det, att få va hemma hela familjen, så mysigt så det knappt är sant! Nu börjar man tycka att tiden fram till februari går sakta, tur att denna månaden iaf nog kommer gå fort, sen ska vi bara igenom januari med :)

Ja, det är en egen liten värld det här med förädradagarna och hur man ska gå tillväga.
Men det är skönt, för vi ser ganska så lika på det, vi vill inte att Ninni ska gå på dagis heltid, men att hon behöver det sociala och den biten av "utveckling". Att vi inte ska bli såna föräldrar som inte kan ta sig någonstans för att vi har fått barn. Vi vill gärna ha folk omkring oss, både i vårt eget hem och att vi tar oss någonstans, för att barnet ska vänja sig och lära sig att kunna ha det. Vi behöver ju med den sociala biten. Vi kommer behöva och vilja ha vår egentid med sen och då ska Ninni kunna känna sig trygg med någon annan ju.
Att verkligheten ser ut på det viset att  vi båda kommer jobba, vi kämpar tillsammans för vårt hem och vår familj.
Vi har mål och drömmar vi kämpar för tillsammans och vi tvivlar inte på varandra. Vi har ju båda lika ansvar för att allt ska gå runt helt enkelt.

Huga...ja, en sån tid vi har framför oss. Som vi längtar. Inte alltid det kommer va en bädd på rosor och att glida på ett bananskal, men det kommer det vara värt. Vi får vår egen familj, vår egen lilla dotter som kommer tulta runt :)
Ja, sen kommer pågen med :)
Har pappa så rätt som han säger, så bllir det en son sen. Hihi :)

Hihi, just det, nu är det inte så lång tid kvar tills vi ska på ultrljud igen :)

Nej, nu ska jag äta frukost, sen ska jag klippa snöflingor.