Det är en ny dag.
Det är en ny vecka.
Det är nya tag.
Det är nya saker som händer.
Det är en ny gnista i mig och det är jag glad för.
Gnistan gäller en av de saker jag påbörjat innan, men som sen hamnade lite på is p.g.a lite allt möjligt.
Men jag har kommit igång igen och det känns skönt, känns rätt och jag vill behålla denna glöden nu, vill inte lägga det åt sidan igen. För nu har jag så mycket på gång, som måste bli mer än tankarna.
Det är ett mål i mitt liv, en dröm jag har och nu vill jag verkligen ta tag i den. Känns som jag kommer tappa den om jag inte gör slag i saken nu.
Ska va lite ego (egentligen är det inte ego, men ska se till att få detta gjort och det är ju mest för min egen skull...om det inte går riktigt bra vill säga, då gynnar det oss alla hehe) coh se till att skaffa allt jag behöver när vi får in lönen. De tär inte mycket saker, kommer inte kosta mycket. Men jag har blivit snål och hade i vanliga fall tänkt att jag kan ta det en annan gång, när vi har mer pengar. Men nu ska jag!!
Jepp :)

Mer får ni veta om detta i framtiden! :)

Ninni har varit på dagis idag, jag har fått rätsida på hur det kommer bli i fortsättningen med. Ninni går ju gratis 15 timmar i veckan, Lillan ska vi ju betala för och Ninnis schema kommer inte alls att ändras.
Så båda töserna kommer gå på förmiddagen, precis som Ninni gör nu.
Ja, till en början iaf. Sen får vi ju se hur jag ska göra, vad jag ska göra, så får vi ju fixa det sen :)
Men Ninni ser iaf fram emot när Lillan ska börja. Vi pratade om det senast i morse och hon tyckte jag skulle prata mer med fröknarna om det idag :D
Lillan längtar nog med, hon ville inte hem i morse när vi lämnade Ninni och sen gick hon här hemma och tjatade om "dadis". Gullefjun!! :)

Dagen har bara rullat på annars. Förutom ett megautbrott av Ninni.....
Hon gick upp och satte sig på bordet. Jag bad henne gå ner, men hon va en stor flicka sa hon, så då fick hon sitta där.
Nej, jag höll inte alls med, även om man är en stor flicka, så får man inte sitta där.
Och sen brast det!!
De lux!
Ninni hoppade ner, men blev heltossig på mig. Skrek som en galning och kastade saker omkring sig.
Arg få man bli, men gränser finns det minsann.
Vi brukar inte "sätta henne på rummet", hon får gå och sätta sig i trappan tills hon lugnat ner sig, säga förlåt och sen pratar vi igenom vad som hände och börjar om på ny kula.
Samma idag, hon fick gå och sätta sig i trappan, jag sa till henne att hon hade gått över gränsen, så gör man inte.
Men när hon satt i trappan blev det ännu värre. Hon blev helgalen på mig och då sa jag till henne att hon minsann fick gå upp till sitt rum om hon inte lugnade ner sig snart.
Det slutade med att hon t.o.m gav min arm en lusing när vi kom upp. Hon fick sin napp och snutte och förbud att komma ner tills hon lungat sig och kunde prata fint med mig igen.
UNGE!
Hon skrek lite när jag gick ner, men det blev rätt snabbt tyst sen. Hon blev väl trött av utbrottet i sig....
Men jag kan förstå att hon kan ha varit trött med, hon sov dåligt i natt...
Men som sagt, gränser finns!
Efter en stund kom hon ner, hon kom till mig och sa förlåt, vi pratade en stund och började på ny kula.
3-års trots och trött...dålig kombination.

Känns jobbigt att vara så hård med...att se henne bli ledsen när man blir arg på henne. Men hon måste lära sig bli tillrättavisad med, att det finns gränser, andra sätt att uttrycka sig än att börja gala och bli galen...
Inte lätt att vi liten...

Nåja, kvällen närmade sig, vi käkade lite tog ett bad och sen kom Jocke hem.
Lite mys med trötta barn, som jag sen nattade en efter en.
Ninni i sin egen säng igen...
Får va nog med halvdana försök nu, nu ska hon börja sova där igen....fasen, för ett år sen sov hon där hur bra som helst hela nätterna, kom och la sig hos mig när Jocke gick upp för att köra till jobb.
Vi som är lata och bekväma...

Nåja, nu ska vi se UFC-galan som vi missade i helgen!