Ja, kan kunde inte komma på något....man kopplar väl kiss till bajs, men känns inte som att jag vill beskriva det som kiss....och nåt annan kom jag inte på.
Men. Det är inte bajs längre, det är gött.
Är så jobbigt när det är såna dagar, men av nån jävla fakking anldening så behövs de väl.
Jag och Jocke hade en bajsdag, jag va en fukkup,  det va det det handlade om. Detaljer ska jag bespara er, men alla har väl sina upp och ned gångar. Bara att se till att va bättre när man kommer över mållinjen sen.
Men vi är ändå rätt bra på att lösa såna tillfällen, kan gå och tjura en dag, men sen går det inte längre. Och det är ju rätt skönt.
Nåja, vi har tagit oss igenom allt innan och så kommer vi fortsätta :)

Morgonstund med Jocke idag, kaffe och sen körde han till jobb.
Nu är Ninni med uppe, mornar sig i soffan och är egentligen beredd på att gå till dagis nu direkt, men lite väl tidigt.. :)

Atlas. Ja, han fortsätter ju att följa med när vi lämnar och hämtar på dagis. Han är bättre att gå med vid vagnen och han har börjat fatta hur pass långt fram han får gå. Har han huvudet vid barnen, så tycker jag det är ok, då går han brevid dem iaf. Men han komer tillbaka till mig om jag säger till honom och är det så att han som alla andra, har lite sämre dagar, så kortar jag bara kopplet och han får gå bakom vgnen med mig och det gör han bra det med.
Skäller som en jävla idiot, ja det är han väl känd för och jag ska säga att jag varit väldigt less på det denna veckan...
Innan där jag satte honom, i lykstolpen när jag va inne på dagis, så såg han inte oss eller själva dörren och han började skälla direkt....
Så jag hittade ett annat ställe, sådär 2 meter ifrån dörren.
Men han skällde ändå.
Så igår fick jag nog, han fick en liten buffeltackling-a-la-Anna (nej, jag sprang inte på honom och mejade ner honom!!) och sa att det va nock.
Jag gick ifrån honom, tog branen och gick in. Han pep lite, började sen skälla men sen blev han tyst!
Sen när vi hämtade Ninni igår, så skällde han lite när vi gick innanför dörren, men blev tyst igen och satt så fint när vi kom ut sen! :)
Bara att hoppas att det med kan bli bättre. Skäller han till när vi går in, så bryr jag mig inte, han är ju som han är och han hatar ju verkligen att va själv. Bara han inte står och skäller osm en galning hela tiden...

Ja, när vi ändå är igång...

Ninni, hon har det bra på dagis om förmiddagarna och hon trivs bra. Allt går bra och vi har kommit in i en bra rutin allihopa.
Hon är ju inne i sin trots, det är hon alltid tycker jag. Är väl så det är.
Drygt?
Ja!
Inget snack om saken, trots är drygt och ibland undrar jag om hon har nåt uppdrag som ät att hitta på så många saker hon vet att hon inte får under en dag.
Det kan va allt från att hålla på med Jockes dator, hälla upp en massa vatten i handfatet när hon tvättar händerna och sen stå och slabba med det och hälla upp en massa tvål i det vattnet Bråka extremt mycket med Lillan och va taskig, låtsas som att hon inte hör alls vad man säger, säga nej till allt men ändå vilja, vägra hjälpa till att plocka undan...ja you name it.
Men så är det och efter att hon fått ha en ordentlig busdag, så är det som att hon fått fyllt sin bus-del och hon är nöjd.
Men hon är ju övervägande go och härlig, älskar fortfarande att hjälpa till med allt. Vi bär ved, lagar mat, städar, dukar fram vid måltider och plockar undan. Ska vi fika något och jag t.e.x gör mackor, så plockar hon fram ur kylen och ställer in det igen.
Det är verkligen underbara töser vi har, busiga som barn är och ska vara, men så omtänksamma, kärleksfulla och ordetliga ändå.
Lillan hon har humör de lux!
Bråkar Ninni med henne, så blir hon verkligen arg, tittar på mig som "ser du, hon tar alla mina saker!!"
Och hon har väl, som Ninni, fått ärva Pappsens tålamod...hon kan bli så sur när det inte går, men samtidigt så ger hon sig inte....hon blir sur som fan, men ger sig på det igen, blir sur igen...och så kan hon hålla på ett tag till det inte är kul längre.
Hon har sedan en tid tillbaka lärt sig att städa...hehe.
Igår stirrade hon ut tvättservetterna och hon fick en, sen började hon städa, haha. Överallt.
Hon tycker det är kul med turerna till dagis och de andra barnen på dagis tycker det är jättekul att hon kommer. Hon vet när hon kommer upp på mornarna att det är dags och sen när vi har klätt på oss, så går hon och ska ta Atlas koppel, han ska ju med! :)
Mysig är hon, oj vad hon är kramig ibland. Det är stunder då hon kan stå och va lite ledsen, jag sätter mig på huk och hon kommer och lägger armarna om mig och släpper inte. Står bara där.
Så reser jag  mig och hon bara ligger kvar mot axeln och håller om mig. Då är det visst verkligen mysdags :D
Myspys!

Nej, nu hör jag att lill-loppan börjar vakna där uppe. Vi hörs sen!