Bajbaj nerver...hejhej psykbryt!
Ja, jag har varit så nära ett psykbryt idag...nästan så jag själv tycker synd om mitt hjärta!
Gun va här och vägde Lillan. 4500 väger hon nu och föjler kurvan fint =)
Sen skottade jag så jag kunde slänga ut doggsen i hundgården. Atlas kom själv när jag stod där och höll på, han atnnar ju inte alls på altanen nu längre om man håller på med nåt ute.
Efter honom kom Cox med.....suck, nu har han lärt sig. Dock tar han hjälp av grillen. Men ändå...
Jaha, in med dem i buren och jag gick in och klädde Ninni. Kollade så allt fortfarande va bra med hundarna och att båda va kvar. Jadå! =)
Hade tagit fram märgben som jag tänkte jag skulle ge dem när vi gick, så kanske inte Atlas skulle bry sig så mycket att vi försvann.
Men vi kom inte så långt.
Jag hörde Cox skälla och det va inget bus-skall. Det va mer Atlas-vart-tog-du-vägen-skall....
Jag tittar ut och där fanns bara Cox.
Snabbt ut och kalla på honom, han hade inte hunnit ta sig nånstans än som tur är. Så in med honom, hämta in Cox och försöka förklara för Ninni att vi inte kunde gå till affären...hon blev lissen ögat och höll hårt i overallen. Hon älskar ju att gå och handla.
Men jag fick lockat henne lite med russinen, så gick det bra.
Nu va jag.....ja jag vet inte. Helt vansinnig, ledsen, arg, besviken, less, trött på allt.
Jävla hund!!
Det tog inte 20 minuter denna gången förrän han tröttnat och stack.
Suck!
Sen till råga på allt, så bobba han sig och tyckte livet va pest när jag platsat honom i korgen. Då låg han och pep där....
Aaaaaaaaaa!!!
Golle!
Maria räddade min dag och handlade till mig. De kom hit och vi tog en kaffe och kanelbulle med och barnen lekte en stund =)
Hundarna va på altanen då och de fick märgbenet. De stannade.
Tills Maria och de andra skulle ge. Då mötte Atlas dem utifrån i dörren....
Nu ligger de här och sover, tycker väl jag är dum i huvudet som är arg på dem.... Speciellt Atlas, han kan verkligen bli sur på en och han är nog rätt sur på mig nu när han inte får gå rundor som han vill.
Barnen vilar nu och jag ska ner och måla och lugna mig lite...
Gun va här och vägde Lillan. 4500 väger hon nu och föjler kurvan fint =)
Sen skottade jag så jag kunde slänga ut doggsen i hundgården. Atlas kom själv när jag stod där och höll på, han atnnar ju inte alls på altanen nu längre om man håller på med nåt ute.
Efter honom kom Cox med.....suck, nu har han lärt sig. Dock tar han hjälp av grillen. Men ändå...
Jaha, in med dem i buren och jag gick in och klädde Ninni. Kollade så allt fortfarande va bra med hundarna och att båda va kvar. Jadå! =)
Hade tagit fram märgben som jag tänkte jag skulle ge dem när vi gick, så kanske inte Atlas skulle bry sig så mycket att vi försvann.
Men vi kom inte så långt.
Jag hörde Cox skälla och det va inget bus-skall. Det va mer Atlas-vart-tog-du-vägen-skall....
Jag tittar ut och där fanns bara Cox.
Snabbt ut och kalla på honom, han hade inte hunnit ta sig nånstans än som tur är. Så in med honom, hämta in Cox och försöka förklara för Ninni att vi inte kunde gå till affären...hon blev lissen ögat och höll hårt i overallen. Hon älskar ju att gå och handla.
Men jag fick lockat henne lite med russinen, så gick det bra.
Nu va jag.....ja jag vet inte. Helt vansinnig, ledsen, arg, besviken, less, trött på allt.
Jävla hund!!
Det tog inte 20 minuter denna gången förrän han tröttnat och stack.
Suck!
Sen till råga på allt, så bobba han sig och tyckte livet va pest när jag platsat honom i korgen. Då låg han och pep där....
Aaaaaaaaaa!!!
Golle!
Maria räddade min dag och handlade till mig. De kom hit och vi tog en kaffe och kanelbulle med och barnen lekte en stund =)
Hundarna va på altanen då och de fick märgbenet. De stannade.
Tills Maria och de andra skulle ge. Då mötte Atlas dem utifrån i dörren....
Nu ligger de här och sover, tycker väl jag är dum i huvudet som är arg på dem.... Speciellt Atlas, han kan verkligen bli sur på en och han är nog rätt sur på mig nu när han inte får gå rundor som han vill.
Barnen vilar nu och jag ska ner och måla och lugna mig lite...
Kommentarer
Trackback