När Ninni låg inne på Neonatalavdelingen i Lund, körde vi in en till två gånger om dagen för att få va med henne.
Samtidigt som vi självklart va överlyckliga över att ha fått en så fin dotter, så va det jobbigt att behöva åka iväg för att få va med henne, inte få ta med henne hem. Att lämna henne va alltid jobbigt och många gånger va det tyst i bilen och vi sa inte mycket.
En gång när vi satt i bilen så kom en Bob Marley-låt och Jocke sa "Den är Ninnis"
Ja. Jag kände så för låten direkt (har ju hört den innan, men nu kom den att betyda mycket) och fick tårar i ögonen. Det kan jag få än idag.
Hjälplösa lilla Ninni låg där på Neo och vi kunder inget mer göra än att va där hos henne. Hon va så tapper vår ängel.
Lyssnar ni på låten, försår ni nog...