Igår va det dags, Skånederby!!
Vi va inne i Hörby och tog en fika med chefen och hämtade lite leksaker från dem som skulle vidare till Baronfamiljen.
Jag träffade Jennie och det va kul att få sitta och snacka lite med henne med, va längesen =)

Vi fixade allt hemma och lämnade leksakerna. Mange följde med sen när vi körde in till Hörby för att lämna Ninni hos mormor. Sen satte vi oss på Valention för lite mat innan vi styrde mot Malmö...

...jag va laddad och ju närmre Swedbank vi kom desto mer kändes det i hela kroppen och till slut darrade jag t.om =)
Vi parkerade och gick till ingång A som skulle leda oss till ståplats.
När Stadion reste sig framför oss blev vi imponerade. Vi har inte kommit iväg till nån match än på den nya Stadion, så det va en speciell dag för oss p.g.a det med. Så mäktig den är....och så mäktigt det va att få komma in!
Shit säger jag bara!
Vilket jobb de har gjort med denna byggnad! Vi stod bara och njöt, tysta och med leende på våra läppar, andades in den härliga MFF atmosfären.
Vi va i god tid och det va inte så mycket folk, instuktioner om tifot delades ut samt ballongerna som skulle användas till det. Konfetti va upphängt och det delades även ut serpentiner om skulle kastas iväg när spelarna kommit in på plan.
En härlig stämning i klacken va det redan och sångerna va så smått igång.
Uppvärmningen va klar och klockan tickade mot avspark och spelarna försvann igen. Nu va det inte många minuter kvar och folket hade börjat strömma in till en nästan fullsatt läktare.
Sorlet ökade, spänningen ökade, känslan va enorm och sen va det dags...
Spelarna började synas, tifot reste sig, halsdukarna hölls upp och arenan blev med ens ett hav av himelskblått och vitt och inledningssången tog sin ton och halva Malmö kunde nog höra oss!
Underbart!!
Gåshud och ja...vad kan man säga!! Serpentinernas tur och de sköljde som en våg...ja...

HIF-supportrarna mittemot oss gjorde väl sina försök...men helt ärligt så hörde jag inte ett smack om vad de sjöng.
Vi hade fullt ös på norra och laget kan knappast va missnöjda med att ha ett sånt stöd.
Det är en helt enorm känsla att få stå där, sjunga, vissla, bua och applådera.
Jag hade gåshud, Mange frågade om jag frös, men nej det va av ruset att va där...lovley!!
Matchen va bra, jag är dålig på att komma ihåg detaljer tyvärr. Men jag får väl hålla med om som de själva sagt att det va lite mer kamp än lir på plan emellanåt, men men...
Ofere stör jag mig på fortfarande och linjedomaren HALLÅ!!
Vi höll igång i klacken och det va inte många och långa stunder det va tyst.
När det närnade sig 80:de minuten så fick jag lite smått ångest...det skulle ju ta slut. Som den drog det är att stå där vill man bara ha mer av men tyvärr varar det ju bara i sina dryga 90 minuter.
Målchanser fanns och vissa va riktigt retfulla att de bara inte gick in, men...kanns ju inte som vi är så jävla förvånade ändå med tanke på hur MFF spelar nu. Kan väl bara hoppas på att inte åka ut och att det sker rejäla förändringar till nästa säsong.
Matchen slutade 0-0. Vissa säger att vi inte ska va nöjda med det och det är väl sant. Men det är ingen förlust, vilket  jag själv kan tycka är ett plus i kanten med tanke på hur säsongen spelas...
Åk inte ut för helvete bara!!!

De tuffa HIF:arna gjorde sina sista försök till att höras när matchen va slut och folket va på väg att lämna arenan. Lagom tyst då för att höras kanske... ;-)

Vi gick tillbaka mot bilen, nöjda med kvällen och Mange tyckte med att det va en rolig upplevelse. Han ska kanske med nästa hemmamatch också  =)
Väl i bilen fick vi vänta i kanske 30 minuter innan vi kunde köra för all kö det blev. Men det gick det med och vi hade kul ändå med de andra billisterna tack vare tutan =) Härmtutning blev nöjet =)

På väg ut från Malmö blev det ett stopp på McDonalds och mätta i magen kom vi sen hem till Mange och Åsa igen.
Mang följde med och hjälpte oss hämta lite saker innan dagen va helt slut och det tackar vi så mycket för!!!


En underbar kväll va det, en enorm känsla är det att stå bland di blåe.

Tack för en kanonkväll!!