Igår ringde telefonen. Det va från Neo-avdelningen där Ninni då ligger. De meddelade att de flyttat Ninni till en annan sal för att ett tvillingpar väl behövde va i den sal Ninni legat i innan.
Jaha, ok då.
Idag när vi kom in blev vi helt anti direkt. Alla taggar utåt.
Salen är inte stor och det är nog tusan inte meningen att där ska va mer än två barn, nu är det tre.
Vi ser Ninnis säng, går fram till den och märker att vi knappt får plats att ens stå vid henne utan att va i vägen. Precis brevid oss är handfatet som alla ska ha tillgång till, brevid det är ett "värmeskåp" för varma handdukar och så, som även alla ska ha tillgång till. På sängens andra sida finns det ingen plats alls mellan sängen och draperiet som skärmar av till nästa unge. Vi har inte ens något draperi så att vi kan skärma av allt runt omkring.
Detta = fuck världen!
Vi blev dö besvikna och trivs inte alls. Vi sa det till en sköterska och hon förstod, hon sa att det handlar om dygn nu, med att se om de tar bort koffeinet och sen ett eller två dygn med övervak för att se så att Ninni fixar allt själv.
Sen ska vi nog få komma till samvårdsrummet ist.
Vi ska prata med Josefine eller Anna-Lena när de jobbar bästa gång och höra med dem med.

Men inte nog med det.
Sen kom mamman till en av ungarna, men det va ju inte bara mamman som kom in i rummet. Vad vi förstod det som så va det hennes syster med som travade in, sen kom mannen, en unge och ytterligare en unge till travade på. FLER stod utanför dörren och glodde med!
Jag kokade vid detta laget.
Blängde på de som stod utanför och jag vet helt ärligt inte vad jag hade kläckt ur mig om det hade tagit steget innanför dörren de med.
Va fan! Respektera att ni inte är de enda som har barn där. Ni äger inte stället! Man ska helst inte va för mycket folk inne i rummet på en gång som inte har där att göra!
Sen har det varit besöksförbud och då är det bara föräldrar som får va där.
Tydligen gäller inte det längre.
Vi blev båda irriterade och Jocke sa till den ena sköterskan att de är rätt respektlöst, sköterskan nickade och gillade inte heller läget riktigt.
BLÄ!

Eftersom vi inte har något draperi och vi inte gillar läget alls så vände vi stolen och vände ryggen till allt och alla när jag skulle ha Ninni så att hon kunde få ligga vid bröstet lite. Jag vill liksom inte slänga upp boobsen för allt och alla.
Vi får väl helt enkelt stå ut, men som de nog märkte redan idag så tycker vi inte om läget och det kommer vi nog fortsätta visa med. Vi kör på som vi brukar, fixar vad vi ska och skiter i alla andra.
Vi hejar på Ninni så vi får komma hem snart.

Dock, dagens höjdpunkt...När vi va på väg in till Neo igen efter att vi ätit, så kom en kvinna och gick in genom Neo-dörren, vi kände igen henne och Jocke ropade. Jo visst va det Kerstin!!!
Kerstin, barnmorskan som kämpade med mig i alla timmar, som tyvärr gick av sitt pass innan Ninni tycke det va dags att komma ut.
Jag menar absolut inget illa mot min barnmorska som va med när snäckan föddes.
Men Kerstin har något visst, något stort och speciellt. Något jag inte kan beskriva.
Men jag har aldrig träffat en för mig främmande människa som kommit att betyda något så speciellt för mig. Hon är en av de 3 människor i mitt liv som kan få mig att göra saker jag aldrig trott att jag skulle kunna göra.
Jag blev så glad att få träffa henne igen, fick nästan tårar i ögonen.
Jag fick en hård varm kram.
Känner mig så trygg med henne.
Hon följde med oss och hälsade på Ninni innan hon va tvungen att gå vidare. Hoppas få träffa henne igen.
Det jag önskar, vilket jag sa till henne, är att hon ska va min barmorska när jag ska föda barn nästa gång.
Kan man boka en barnmorska egentligen?
Om man betalar riktigt bra kanske?

Du är toppen Kerstin, tack för allt!!


Nu ska vi ta det chill resten av kvällen och hålla koll på två kåta hundar...inga valpar här tack!!!