Vilken natt...

Nej tack, en sån här natt som vi hade nu vill jag inte va med om igen. Vill inte va med om det alls igen.
När jag kom hem igår med Atlas och Ninni, så gick Atlas raka vägen och la sig. Han bara låg där och såg allmänt deppig och hängig ut. Jag gick och klappade honom lite för att se hur det va med honom, han va hängig och blundade lite, så jag tänkte att han kanske va trött då. Bara sov du, tänkte jag.
Sen började han gny och sträckte ut sig lite och dåsade lite till. Tänkte att han ätit något när han sprungit ute hos Ljungvall och fått lite magknip så jag lät honom få vila.
Men senare, när Jocke kommit hem och vi skulle lägga oss och vila en stund hade Atlas jätteont. Vi kunde inte komma fram till annat än att han verkade ha ont i magen när vi kollade igenom honom, Jocke somnade men Atlas fortsatte gny, så jag gick och la mig brevid honom. Han kom direkt och la sig hos mig och där låg vi och halvslummrade båda två.
Senare på kvällen blev det sämre, han hade mer ont och han vill inte dricka alls, ville inte resa sig och han skrek när man rörde honom.
Fy! Det gjorde oss så ont att se honom lida så.
Jocke fick hjälpa honom att resa sig för att kunna gå ut, han va dålig i magen och han orkande nästan inte gå.
Senare på natten gick det inte längre, han va helt utslagen och ville inte alls, vi försökte få tag i nån veterinär som hade jour. Ringde Hellman, men det räckte att jag sa att det gällde en hund, så hänvisade han till djursjukhuset. Vi ringde Veterinärsstationen ist, deras svarare hänvisade till Hellman om det va akuta fall.
Va?
Ok, vilka bra veterinärer vi har här då.
Så det blev ett samtal till Malmö, de ville att vi skulle komma in direkt, eftersom han bara låg ner och hade ont och va dålig i magen, så ville de kolla honom.
Att inte veta något, att de säger att vi måste komma in direkt, Atlas skrik för att han har så ont, det knäckte både Jocke och mig och tårarna rann. Så jobbigt att se sin hund ha så ont, manär så maktlös och har ju så svårt för att hjälpa, inte så lätt för lilleman att berätta för oss heller vad som är fel.
Jaha. Jocke ringde sin mamma, hon kom sen ner med bil och kunde köra in Jocke och Atlas. Berit misstänkte med att han kanske ätit något dött djur eller nått.
Sen va det bara att få Atlas till bilen, Jocke fick lyfta honom, gick ut och satte ner honom för och se om han kunde gå själv och sakta frammåt gick han. De fick ta hissen ner bara. Men innan de hann gå in i hissen, så la Atlas ett ordentligt lass. Jocke åkte ner med honom och tyckte att Atlas verkade lite piggare eller bättre på något vis, så han och Berit gick en runda med honom och han bajsade mer.
Jag tog en spann och tvättade av luftgången från lasset Atlas fixat där och sen kom alla in igen, Atlas såg lite piggare ut och va inte lika hängig.
Så vi bestämmde för att avvakta helt enkelt.
Men visst hade han fortfarande ont, Jocke låg hos honom en stund imorse. Och jag tror att Atlas tycker om det, han känner sig nog lite tryggare när vi ligger hos honom.
Sen i morse när vi vaknade, så va han lite piggare, Jocke va ute med honom och han kom in och viftade på svansen!
Kanon. Han drick tom ilite nu vilket han inte gjorde innan. Jocke gjorde lite ris till honom men det va inte mycket han åt.
Nu har han legat och sovit, han har gnytt lite, men är piggare och är med mer. Han har gått och lagt sig mellan köket och storarummet där han brukar ligga. När jag gick för att kolla till honom, så lyfte han på benen så att jag skulle klia honom på magen, förbättring!
Så vi ska se hur han är nu idag, om han blir bättre tills imorgon. Han har ju börjat dricka lite iaf och är inte lika borta. Men annars får vi åka iväg med honom så de kan undersöka honom.
Veterinärerna, vad jag kan gissa, kan nog tänka sig att det kan vara magvred eller nått sånt. Magvred är livshotande, så jag förstår dem att de vill ha in Atlas direkt.
Men sen kom Jocke på imorse att Atlas nog ätit en massa snö igår. Tacka vet vi internet, för jag kollade upp detta med snö och andra hundar som ätit en massa snö har reagerat likadant som Atlas. Han är ju galen i snö, så att det är det som hänt är ganska troligt.
Han har feber och ont, att få ont i hela kroppen vid feber är ju inget ovanligt. Så vi ser hur det artar sig under dagen.

Vi peppar honom vad vi kan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0