För min del har det variit en riktig slappedag. Jag sov jättelänge, förutom de stunder jag ammat så klart.
Jocke har slitit som ett djur dessa dagarna med Ljungvall och Teddy, pengar behövs alltid.
Han sliter som attan min man och jag är så tacksam för honom, för allt han gör, för att han är så underbar. Att vi har det som vi har det i vårt förhållande, många förhållanden hade nog knasat tror jag om de hade satts på prov på olika sätt som vi faktiskt gjort den senaste tiden. Bara det att få bran har jag bevittnat en hel del krossade förhållanden, att få barn mitt i en flytt och att det inneburit en sits då saker och ekonomi inte alltid räckt till skulle nog med kunnat bli ett fall för många.
Men håller ihop, som vi alltid gjort, vi är tacksamma för varandra och den familj vi fått och det vi har. Vi kämpar och stöttar. Vi gör det vi kan, jag är inte den virvelvind i hemmet som jag innan kunde va dock, men inte prioriterar jag disk eller städning framför att få ha tiden med Jocke och Ninni, vi hjälps åt och att ha en man som ställer sig och diskar eller städar just för att hjälpas åt verkar emellanåt sällsynt. Tacksam.
Vi har samma drömmar och mål och då är det nog lättare att hålla ihop.
Och imorgon tar vi första steget mot att kunna uppnå våra drömmar. Vi har diskuterat det fram och tillbaka och nu har vi bestämmt oss. Ett steg som göra att en dröm går i lås pls att det innebär att andra drömmar kommer bli lättare att uppfylla. Det kommer bli hur bra som helst.
Jag har varit lite nervös faktiskt, men efter att vi pratat mer och mer om det så känns det bra och rätt.
Den nya generationen som många inte ser (kanske tom blundar för) är född och jag tycker faktiskt det är lite coolt. Det sägs ju att allt kommer tillbaka, så även detta :-)
Nu har jag iaf diskat och jag ska sätta igång med maten nu, det ska bli soppa, namnam. Jag kommer nog smaka lite när den är klar, sen får den stå och gona till sig extra till Jocke när han kommer hem.

Jag vet att jag kan tala för oss båda när jag på ett litet sätt iaf, vill säga och påminna om hur tacksamma vi är för er alla som ställt upp och hjälpt oss så oerhört mycket under denna tiden och som fortfarande gör det. Vi hade inte klarat oss som vi gjort utan er. Att det finns så hjälpsamma och underbara människor är en lycka i sig.
Speciellt tack till nyblivna farmor och farfar, ni vet vad ni gjort för oss..!
Och ett speciellt tack till som hon själv sa igår, Ninnis gammelfaster Ingegerd, och Frida och Emma som hjälpt oss så mycket med hundarna!
Önskar vi kunde visa vår tacksamhet med något stort. Men det kommer! :)

Nu är det sopptajm!