Igår (fredag) så när Jocke hade varit uppe och kollat läget där de matar vildsvinen, så packade vi in oss allihop i bilen och körde till Fulltoftaskogarna och gick en sväng med hundarna och kastade med leksaken vi köpte till Atlas. Det va ett däck i litet format, Jocke fäste ett snöre i det och sen gick det att kasta iväg långt. Jocke kunde kasta iväg det långt då, jag fick den mest att flyga mer uppåt bara...
Men ja där sprang Atlas och hade roligt och fick jaga leksaken och Cox sprang rundor han med och hittade små pinnar och hade sig.
Sen ville Jocke kolla hur högt han kunde kasta den...
Det slutade med att han kunde kasta upp den högt upp i ett stort träd och...
Ja, nu hade vi ingen leksak längre. Där satte den sig och där förblev den.
Så vi gick mot bilen igen, Atlas va lite tröttare och gick fint när Jocke släppte kopplet med...fast Cox tyckte inte att Atlas skulle gå utan att någon höll honom i kopplet, så det fixad han. Hängde tag i kopplet när Atlas gick  =)

Till bilen och vi bestämde att vi skulle köra in till Teba och köpa en ny leksak och mat till Atlas.
Vi hade funderat på en sån vi sett på TV, det är som en förlängd arm med en liten halvkorgaktig sak längst fram. Där lägger man en boll och sen kastar man iväg den.
Vi hittade såna, men sen fick vi syn på ett basebollträ som hade samma funktion med. Så den tog vi och ett par extra bollar=)
Cox fick en ny leksak han med och foder blev inhandlat.

Vi körde till Lågedammen och släppte Atlas där och så att vi fick provat den nya leksaken.
Cox va så trött så han stannade kvar i bilen och sov, precis som Ninni =)

Ja, den där korgsaken va väl inte den bästa, man kanske ska få in tekniken. Men vi slog iväg bollen ist. Och sen, inte helt oväntat, så blev det hela en liten tävling om vem som kunde slå bollen längst.
Sammanlagt blev det nog rätt lika med en lutning åt Jocke. =)
Atlas sprang och sprang och sprang. Han skulle pissa på alla stenar han sprang förbi på vägen tillbaka till oss och en sten markerade han nog minst 6-7 ggr...knas!
Men vi lyckades trötta ut Lilleman!!
Efter iaf en halvtimme där och jag hade sett till så att bollen hade hamnat i ett kaninhål, så körde vi ner till pizzerian.

När jag körde hem igen (nämner ine var jag va eller namn), så såg jag att det låg någon i gräset rak lång.
Jag stannade och det kom samtidigt två bilar till. Den ene mannen ringde ambulans och vi försökte se om vi kunde få kontakt med henne, kollade puls och hur hon andades,  tog av henne en väska som låg och tryckte på henne. Vi la en filt över henne under tiden vi väntade på att ambulansen kom och vi kollade i hennes väska ifall vi kunde se vad hon hette och ifall det fanns något nummer till föräldrarna. Men ingen nummer hittade vi.
Ambulasen kom efter en liten stund och de ställde sina frågor och fick veta namnet på henne vi sett på böckerna. De tog med henne och jag körde till en skola i närheten hon troligen gick på och jag letade rätt på rektorn. Berättade vad som hänt och frågade om hon gick där.
Ja det gjorde hon och rektorn blev helt skärrad. Jag fick följa med in på rummet och ange egent namn och och allt, ifall någon ville veta mer sen. Happ.
Hon frågade om tjejen hade cyckel, vart hon låg, vilket håll hon låg och om där fanns andra i närheten.
Nej, där, hitåt och ja jag tyckte mig se ett par andra som gick men kn inte säga vad det var för några, hade koll på vägen och de andra trafikanterna med. Nej det va inget stök omkring henne, de andra gick, sprang inte.
Det va värsta förhöret. Men bra, om det skulle vara så att någon annan elev gjort något.
Men det verkade inte så, det lutade mer åt en sjukdom stackaren hade kollapsat för.
Rektorn letade efter så många nummer hon kunde för att få tag i föräldrarna.
Hon fick inte tag i dem och skulle se om det fanns någon lärare kvar som hade flickan som elev och kanske viste vart föräldrarna jobbade.
Detta fixade hon själv, hon tackade så mycket för hjälpen och jag körde hem.

Stackars tjejen, jag hoppas verkligen att det inte va något allvarligt och att hon blir bra.

Väl hemma fikade vi och sen vilade Ninni.
När hon vaknade körde vi och handlade och körde sen så att Ninni fick träffa mormor och kusin Alex. Gladfisen lekte och hade sig och skulle klättra överallt.

Sen va det minsann dags att hålla kväll, så vi körde hem och Ninni fick sin välling och somnade direkt.

Det hände en del och idag hoppas jag iaf att det inte händer fullt så mycket...