En vecka sen jag bloggade sist...ja ni vet vad jag själv tycker om det. Allt med internet va smidigare och bättre innan när vi hade internet på båda datorerna....nu går det ju inte alls att fixa då min laptop har krashat =(
Men den ska förhoppningsvis lagas snart och lite bättre internet än möget vi har nu ska med fixas.

Jocke har kört och jagat nu, han ska följa med en bekant och det har han sett fram emot nu i en vecka =) Hoppas de får något med, men jag kan tänka mig att det är rätt skönt bara att få komma ut lite.

Det har väl hänt en del sen sist. Både roliga och tråkiga saker...
Vi har blivit stammisar på cafèt och det är bara trevligt, kaffe med chefen nästan varje dag, gärna med frukost och Ninni vet vad som gäller och mumsar bulle med mamma och pappa =)
Vi är på pizzerian en del, men det va väl ingen nyhet kanske, hehe.
Uppe hos våra kära grannar blir det mycket kaffe med, härligt att det är så nära =) Sååå söt liten vovve de har fått hem!! Så liten och så söt =)

Ninni växer så det knakar!! Snackar och skrattar och är den gladaste lille skit jag tror jag träffat faktiskt. En liten tand tror jag snart kommer synas!!! =) Känns som den är på G nu iaf och vi har undrat ett tag när det skulle börja. Så det återsår nu bara att se vilka krämpor hon får på köpet... =)
*Knackar i trä* Det har ju aldrig varit några komplikationer *knackar lite till* med Ninni, hon har ju alltid mått bra och trots att hon kom till världen sina 10 veckor för tidigt så har hon ju fixat allt galant. Så sjukpremiären för henne kom nu i förrra veckan. 3-dagarsfebern kom och hälsade på.
Lite varm kändes hon en kväll med det la sig lite. Satte dock igång ordentligt dagen efter och på efter middagen efter alvedon och vi varit ute med henne för lite nedkylning så hade hon 39.2 i temp. Även om alvedonen inte alltid hjälper mot 3 och 4-dagarsfebern, så fick hon det dagen efter med och sen märkte vi att allt a på väg att bli bättre. Diagnosen blev fastställd när hon efter sina dagar fick utslagen. Helt prickig hela lilla Ninni. Hon hur rolig ut som helst =)
Tappra och duktiga tjejen tog inte de hela så hårt, hon smajlade upp sig ändå när hon hade sin feber och hon åt och drack som vanligt.
Gullinge!

Ja och som sagt...ont i magen och lissen...så har det varit de senaste dagarna nu. För Tisha är sjuk.
Min fina Tisha började klödda med maten för att helt sluta äta. Vi har provat allt nu, t.o.m gett henne Ninnis gröt, hundmat på burk, rått kött och BARF-mat av kyckling. Men nej.
Gröten åt hon lite av men sen dissade hon det nästa dag, likaså med allt annat. Bara tittat på mig som om jag vore dum som trodde att hon ville äta. Hon dricker bra men nu har hon rastat så mycket i vikt så det är hemskt.
Idag har hon en tid hos veterinären.
Det är en gammal dam nu, hon är över 9 år och jag är rädd för det värsta. De senaste kvällarna har varit i tårar och igår gick jag delvis som en zombie.
Hon ligger här vid mina fötter nu och det är så jobbigt att se henne såhär. Igår vaknade jag och såg att hon låg på golvet vid mig, det har hon inte gjort på länge. Igår gav hon mig en puss och det va ett litet tag sen jag fick det, hon har liksom tappat mer och mer av sin ork och bara velat gå in och lägga sig igen när hon varit ute. Men samtidigt har hon varit pigg ändå på nåt sätt, viftat på svansen och travat ut när vi kommit hem. Hon har inte pipit för något och verkar inte ha ont nånstans heller när vi klämt och kännt.
Fy va jobbigt detta är. Nu går bara tiden så sakta innan det är dags att åka.
Fy fan vad jag hoppas på att det något simpelt som orsakat detta, så hon snabbt kan bli frisk igen och ut och springa på det nyskördade fältet i solen.

Nu ska jag försöka sova lite till, tiden går fortare då...