Barnuppfostran och barnmat mm, det börjar komma på tal lite mer och mer nu. Allt detta har vi inte pratat om så mycket innan och det finns saker vi ser och sett annorlunda. Det märks att det finns syn och tankar om hur och vad man ska göra beroende på vad man själv sett, hört och varit med om själv. Man formas lätt av omvärlden även inom detta område. Inte så konsigt, så vi funkar som människor.
Jag är väldigt neutral med det mesta, försöker iaf, tycker jag att något inte alls faller mig i smaken, då säger jag ifrån. Annars är jag väldigt öppen, för det är ingen som vill mina barn illa.
Som med dop eller namngivning. Jag är döpt och det är nog de flesta i min ålder. Men Jocke vill inte döpa vårt barn av den anledningen att han inte vill "bestämma" vad barnet ska tro på. Har själv inte sett det på det viset innan och visst, absolut inget mig emot, som Jocke sa, låt  barnet själv få bestämma sen om han eller hon vill bli döpt och gå med i Svenska Kyrkan. Bara mitt barn får ett namn så.
Sen kan man se det som min far ser det. Att om du inte är döpt, så får du inte lov att bli jurist, något som har med den svenska lagen på det viset att göra. Att om man inte döper barnet så tar man bort den möjligheten från honom eller henne. Ok, jo det kanske kan va lite knas. Men om barnet då vill utbilda sig inom detta, då ordnar vi bara ett dop. Inte mer än att berätta att vi valt att inte döpa för att du ska få välj själv senare vad du vill.

Barnmat. Jag kommer inte ihåg vad mina föräldrar tryckte mig, men jag lever idag och mår bra, har inga allergier eller sjukdomar. Det är en sak vi faktiskt började diskutera nu i morse. Jocke vill inte att vart barn ska äta något han själv inte skulle äta. Fine, inga problem, jag tycker själv inte om mat som finns i burk. Jag lagar ju mat till oss och då är det inget avancerat att ta bort till barnet innan alla kryddor är iblandade. Men nån burk kommer säkert finnas i skåpet. Mitt barn ska må bra och få i sig det som behövs, det är det viktiga för mig.
(Man skulle kanske göra det som en affärsidè, göra barnmat som finns i kyl -och frysdisken. Hade nog varit uppskattat av många.)

Jag försöker se från olika perspektiv och vill inte snurra in mig på det som bara jag har sett och gjort. Den närmsta barnuppväxt och barnuppfostran jag har varit är min systers barn. Jag har haft hand om dessa barn i omrking 10 år. Alex började jag ha hand om så smått när han va två veckor gammal. Sen mer allvarligt när han va ett par månader gammal och jag har hand om dem än idag. Visserligen ser man inte Marko speciellt mycket, haha, han har bara polare och töser i huvudet, han är så pass gammal att han helst slipper en :)
Men det är iaf den kunskap jag har vad gällande barn, jag tar inte på mig deras uppfostran, utan det har föräldrarna bestämt och jag har bara funnits där till hjälp, inte jag som bestämmer över barnen. Men de har lite av en blandad kultur. Marko är döpt i Svenska Kyrkan, men inte Alex. Han är Ortodox. Båda barnen är uppväxta både på vanlig hemmalagad mat och barnmat. De har båda gått på dagis och förskola. De har fått lära sig vad som är rätt och fel och att man ska vara öppensinnad för människor och inte dömma. Fall inte för mycket av vad andra anser och gör, tycker du inte om det så säg det och gå sen därifrån. Gör det du själv är intresserad av och tycker är roligt.
Tycker det har blivit helt underbara barn av dessa gossar.
Min dialog med dessa barn tycker jag är bra, de ser ju självklart mig på ett annat sätt, men vi har respekt för varandra och kan prata på ett bra sätt.
Komunikation är den viktiga länken tycker jag. Jag vill att mitt barn ska kunna känna tryggheten med mig så att han eller hon vågar och vill berätta för mig om det hänt något eller är något. Jag ska vara en förebild och en vän samtidigt som jag är mamma, men jag hoppas att de aldrig ser mig som en fiende.

Jag vill kunna gå hemma med barnet ett bra tag, kommer aldrig vilja sätta mitt barn på dagis på helid. Jag kommer gå till öppna förskolan och andra aktiviteter. Ska finnas en social krets även för barnet, både med jämngamla, större barn och vuxna. Jag vill inte heller bli en sån mamma som inte vill åka någonstans för att jag har barn. Vill inte att alla andra ska behöva ta sig hit till oss för att vi ska träffas, bara för att vi blivit föräldrar.
En dröm är ju att kunna få bli hemmafru. Faktiskt. Att få finnas här för min man och mina barn totalt. Men det får bli när Jocke är pokerproffs :)
Jag skulle aldrig idag kunna gå hemma utan att ekonomin skulle tillåta det. Jag går hemma vad jag kan, men sen vill jag dra mitt strå till stacken. Det är inte bara Jocke som ska jobba röven av sig för att vi ska ha det bra. När jag sen kan , så kommer jag börja jobba igen. Där har vi på ett sätt turen med att jag jobbar kväll och helg. För jag kan jobba nån helger med tanke på att Jocke är ledig då. Men som jag sa till Jocke igår, så kommer det vara då och då, för familjelivet vill jag inte kasta bort för pengar. Sen tror jag att det både är bra och roligt för Jocke att få ha sin egentid med barnet. Behöver inte ha mamma hängandes över sig alltid.

Hoppas och vill och tror faktiskt det, att vi kommer bli föräldrar av vårt eget slag. Vill inte att det ska vara att, jo jag har hört/sett/läst att så ska det vara, det är det bästa för barnet, så så ska vi göra. Kommer säkert ösa ner tips och förslag om hur allt ska vara, men vill att vi ska vara öppensinnade och tänka på hur vi står till det, vad vi tycker och anser vara bra för vårt barn. Inte för att någon annan gör eller har gjort så och är det bästa enligt dem.
Det som är så skönt med mig och Jocke, är att när det gäller såna här saker så har vi en så bra dialog. Vi lyssnar på varandra och båda får säga sitt. Vi tycker egentligen väldigt lika, men är det något så är vi inte främmande för att mötas och komma fram till något som vi båda tycker är bra.

Jocke kommer bli en bra pappa. Tror att vi kommer bli bra föräldrar. Längtar så efter att få se honom när vår lille krabat väl kommit till världen, se hans min, se honom lysa upp, se hur stolt han är. Han är helt underbar redan nu och har varit det från den dagen han fick reda på att han skulle bli pappa. Han finns här för mig och han ligger varje kväll och håller om magen. Är lyckligt lottad som har en man som han. 

Allt har på något sätt varit så overkligt, men blir mer och mer vekligt nu efterhand. Om en vecka ska vi på ultraljud, hihi!!!
Som jag ser fram emot allt. Tänk att få bli mamma.
Shit.
Stort.

Underbart.