Har folk så svårt att förstå att det mesta kommer fram till slut, att vissa saker inte går att dölja?
Om det så är litet eller stort. Om det är något som egentligen inte va meningen eller något som kan ha en avgörande betydelse.
Ska man gå vidare så se till att rensa upp först, avsluta och börja sen på nytt. Håll inte kvar i det gamla om du ger ett intryck om motsatsen till det nya.
En liten sak kan krasa något stort.
En stor sak kan krasa något större.
Kan folk bara inte stå för det de säger, leva upp till det. Har man bestämt sig och sagt saker, så har man väl?
Sanningen gör som sagt ondare på något vis om det kommer fram lite senare, så varför inte bara va ärlig. Eller egentligen, låt det inte hända över huvud taget.
För varför?
Va det värt det?
Är det värt det?
Värt att riskera allt?