Det är mycket man skulle vilja göra
Har jobbat idag, sista dagen för denna veckan och det har varit en skön tanke att kunna ha. Men ska säga att veckan har bara flugit iväg, har jobbat två dagar, varit ledig en och nu jobbat två dagar till. Kanon.
Imorgon har jag hela dagen med Jocke, hi, mysigt. Jag va och hämtade biljetterna till MFF-Djurgården idag, den siste delen av presenten till Jocke. Hoppas bara att de kommer ha lika fel vad gällande vädret som de brukar ha om imorgon...de har sagt att det ska bli regn, men hoppas hoppas att det inte blir så!!!
Ikväll när det hade blivit min tur att ta över grillen så kom helt plötslig Mange. Vilken överraskning det va. Jocke kom inte, han yrade på sitt håll med Micke, de hade varit iväg på ett jourjobb innan, så det va väl inte så lönt att komma ner. Men Mange kom och åt och jag hade med tid att trycka i mig en liten burgare. För hugeda mig så hungrig jag blev hel plötsligt!!! Det började en stund innan Mange kom, jag stod och lagade mat och helt plötsligt fick jag ett sånt sug i magen! Sen kom den känslan man kan få om man har gått hungrig länge, att man börjar må illa och nästan skulle kunna hoppa ignom en eld för at få mat. Den känslan kom direk. Jag fattade ingenting. Sa bara till Salle att jag struntade i allt annat, för jag va tvungen att äta. NU! Så när gästernas mat va klar och jag gjorde Manges mat, så slängde jag till burgaren till mig själv med.
Som tur va så blev det inte mycket mer att göra, så jag fick i mig maten och det kändes mycket bättre sen :)
Vi satt och snackade lite och kom in på vad man egentligen skulle vilja göra. Det är en del om man tänker efter.
Visst är det myckt man skulle vilja göra, jag vill åka till en massa ställen och så, men att skapa något.
Jag har tänkt i hel del år på att jag skulle vilja måla. Jag skulle vilja kunna göra såna fina och coola och fräcka tavlor. I ojla. Jag kan inget om det egentligen, men jag skulle vilja lära mig. Ha ett staffli som står i hörnan med ett skynke över (som antagligen Atlas hade fördärvat och ätit upp...) , men som jag hade kunnat ställa mig framför, kopplat av och bara målat, drömt mig bort lite till en konstig värld med kuber, linjer och färger.
Har massor av idèer som jag snappat upp lite var stans och skapat mina egna tavlor, men jag har liksom aldrig kommit till skott.
Sen skulle jag någon gång kanske vlija skriva en bok med. Skrev en hel del när jag va liten. Hade tanken uppe för några år sedan med, men det blev inget av det heller.
Mitt liv i sig hade kunnat bli en bok, för oj vad många hade känt igen sig, så många som gått igenom samma uppväxt som jag har. Det är mycket det jag har tänk att min bok skulle ha handlat om. Men varje gång jag har börjat tänka mer allvarligt på det så har jag fått ångest. Inte över mitt liv, det kan jag ju inte göra något åt. Men jag får ångest over att jag skulle ha hängt ut min familj. Fy, nu får jag en klump i magen bara jag tänker på det. För även om det som har hänt, har hänt och man inte kan få det ogjort, så finns det mycket som nog vi alla i familjen ångrar och mår dåligt över och därför känns det på något sätt så fel av mig om jag skulle skriva ner allt hemskt som hänt, saker som någon har gjort. Dra upp allt sånt som vi alla har bearbetat för att lägga bakom för att gå vidare och ha det bra idag.
Nej, jag lägger ner en bok om mitt liv direkt. Jag hade aldrig klarat det. Hade nog själv mått så dåligt av allt igen.
Kom på nu att vi i skolan hade en uppgift att skriva en bok. "Boken om mitt liv". Där skrev jag faktiskt om en del hemskheter som hänt. Halle da. Kanske va en bra terapi för mig att göra det då. Vet inte om jag har kvar den boken.
Att skriva är faktikt bra, tycker jag iaf. Om inget annat så kan jag skriva ner en massa och sen slänga det. Nog bara för få lov att få det ur mig, men inte så att någon annan behöver höra eller se det. Sen brukar det faktiskt kännas bättre.
Lite därför jag började tänka på att blogga. Jag kan vara lite blyg i början, det är jag in real life med. Men när jag känner mig själv lite mer bekväm så kan jag rocka på. Därför jag inte berättade direkt att jag hade börjat blogga. Jag har så lätt för att falla på kritiklinjen. Får jag dålig kritik för något som jag gör som betyder något speciellt för mig, så kan jag ge upp dirket. Jobbar på det problemet då va...
Så är det lite med målningen med. För det kommer ju va någon som ser vad jag gör!!! Hallå ja! Då känns allt ju helt plötsligt så hemsk. Alla kan ju inte tycka om samma saker, hur skulle då världen se ut. Men skulle någon stå med ett leende på läpparna och kolla på någon tavla jag gjort, skulle jag nog direkt tolka det helt fel och tänka att, nope, det här va nog inte min grej, bara att lägga ner direkt och inte tänka på det igen.
Ha, lyssnar just nu på mig själv....självförtoendet och självkänslan toppar ju så att det kokar över! HAHA.
Jag vet...men det är ett sånt problen som jag faktiskt jobbar med. Jag ställer ofta för höga krav på mig själv. Är det något jag gör och det inte blir bra, så är jag inte nöjs alls. Ställer högre krav på mig själv än bad andra gör och när jag sen är besviken eller sursr för det så fattar ingen vad det är med mig. Jag kan störa mig och må dåligt över småsaker, som jag missat att göra eller som inte blivit riktigt som jag hade tänkt mig. Blä.
Men. Iaf, vad jag egentligen ville komma fram till är att man är ganska dålig på att ta tag i och göra saker som man skulle vilja göra. Som att måla, lära sig spela ett instrument, lära sig skriva men kaligrafipenna (det har jag faktiskt övat på en gång i tiden, check. ).
Man borde nog unna sig själv att ta tag i dessa saker. Man vet ju inte om man klarar av det eller kan bli duktig på det om man inte testar. Faktiskt.
Hmm, nu börjar nog min hjärna bli lite för trött för att tänka en massa såna funderingar.
Hi,en liten gravid update kan det ju bli. Jocke har haft mer koll än mig den senste veckan. Jag trodde att jag va i vecka 13, men Jocke hade helt rätt i att det va vecka 14 som gällde...hehe.
Men denna vecka, då v. 14 så är fostret nu ca 11 cm lång och väger ca. 60 g. Coolt!!
Vi är meddlemmar i Familjeliv och där brukar jag kolla vad som händer vecka för vecka, men Jocke har då koll på mer än mig och det visar sig att, vad jag tycker så får man mer info på Niomånader. Så från och med nu så lär jag nog kolla in båda sidorna :)
Vi ska snart ta en ny bild på magen, så ska jag lägga ut den.
Jag fick ett par av Jockes shorts. Mina gravidshorts fick det bli sa Jocke. Tack tack! Skönt att ha något här hemma som inte behöver vara uppknäppt för att magen inte får plats.
Nu ska jag lägga fram biljetterna för imorgon så att vi inte glömmer dem...hihi hmm...ska berätta vad som hände på min fotbollspremiär sen en annan dag... :)
Imorgon har jag hela dagen med Jocke, hi, mysigt. Jag va och hämtade biljetterna till MFF-Djurgården idag, den siste delen av presenten till Jocke. Hoppas bara att de kommer ha lika fel vad gällande vädret som de brukar ha om imorgon...de har sagt att det ska bli regn, men hoppas hoppas att det inte blir så!!!
Ikväll när det hade blivit min tur att ta över grillen så kom helt plötslig Mange. Vilken överraskning det va. Jocke kom inte, han yrade på sitt håll med Micke, de hade varit iväg på ett jourjobb innan, så det va väl inte så lönt att komma ner. Men Mange kom och åt och jag hade med tid att trycka i mig en liten burgare. För hugeda mig så hungrig jag blev hel plötsligt!!! Det började en stund innan Mange kom, jag stod och lagade mat och helt plötsligt fick jag ett sånt sug i magen! Sen kom den känslan man kan få om man har gått hungrig länge, att man börjar må illa och nästan skulle kunna hoppa ignom en eld för at få mat. Den känslan kom direk. Jag fattade ingenting. Sa bara till Salle att jag struntade i allt annat, för jag va tvungen att äta. NU! Så när gästernas mat va klar och jag gjorde Manges mat, så slängde jag till burgaren till mig själv med.
Som tur va så blev det inte mycket mer att göra, så jag fick i mig maten och det kändes mycket bättre sen :)
Vi satt och snackade lite och kom in på vad man egentligen skulle vilja göra. Det är en del om man tänker efter.
Visst är det myckt man skulle vilja göra, jag vill åka till en massa ställen och så, men att skapa något.
Jag har tänkt i hel del år på att jag skulle vilja måla. Jag skulle vilja kunna göra såna fina och coola och fräcka tavlor. I ojla. Jag kan inget om det egentligen, men jag skulle vilja lära mig. Ha ett staffli som står i hörnan med ett skynke över (som antagligen Atlas hade fördärvat och ätit upp...) , men som jag hade kunnat ställa mig framför, kopplat av och bara målat, drömt mig bort lite till en konstig värld med kuber, linjer och färger.
Har massor av idèer som jag snappat upp lite var stans och skapat mina egna tavlor, men jag har liksom aldrig kommit till skott.
Sen skulle jag någon gång kanske vlija skriva en bok med. Skrev en hel del när jag va liten. Hade tanken uppe för några år sedan med, men det blev inget av det heller.
Mitt liv i sig hade kunnat bli en bok, för oj vad många hade känt igen sig, så många som gått igenom samma uppväxt som jag har. Det är mycket det jag har tänk att min bok skulle ha handlat om. Men varje gång jag har börjat tänka mer allvarligt på det så har jag fått ångest. Inte över mitt liv, det kan jag ju inte göra något åt. Men jag får ångest over att jag skulle ha hängt ut min familj. Fy, nu får jag en klump i magen bara jag tänker på det. För även om det som har hänt, har hänt och man inte kan få det ogjort, så finns det mycket som nog vi alla i familjen ångrar och mår dåligt över och därför känns det på något sätt så fel av mig om jag skulle skriva ner allt hemskt som hänt, saker som någon har gjort. Dra upp allt sånt som vi alla har bearbetat för att lägga bakom för att gå vidare och ha det bra idag.
Nej, jag lägger ner en bok om mitt liv direkt. Jag hade aldrig klarat det. Hade nog själv mått så dåligt av allt igen.
Kom på nu att vi i skolan hade en uppgift att skriva en bok. "Boken om mitt liv". Där skrev jag faktiskt om en del hemskheter som hänt. Halle da. Kanske va en bra terapi för mig att göra det då. Vet inte om jag har kvar den boken.
Att skriva är faktikt bra, tycker jag iaf. Om inget annat så kan jag skriva ner en massa och sen slänga det. Nog bara för få lov att få det ur mig, men inte så att någon annan behöver höra eller se det. Sen brukar det faktiskt kännas bättre.
Lite därför jag började tänka på att blogga. Jag kan vara lite blyg i början, det är jag in real life med. Men när jag känner mig själv lite mer bekväm så kan jag rocka på. Därför jag inte berättade direkt att jag hade börjat blogga. Jag har så lätt för att falla på kritiklinjen. Får jag dålig kritik för något som jag gör som betyder något speciellt för mig, så kan jag ge upp dirket. Jobbar på det problemet då va...
Så är det lite med målningen med. För det kommer ju va någon som ser vad jag gör!!! Hallå ja! Då känns allt ju helt plötsligt så hemsk. Alla kan ju inte tycka om samma saker, hur skulle då världen se ut. Men skulle någon stå med ett leende på läpparna och kolla på någon tavla jag gjort, skulle jag nog direkt tolka det helt fel och tänka att, nope, det här va nog inte min grej, bara att lägga ner direkt och inte tänka på det igen.
Ha, lyssnar just nu på mig själv....självförtoendet och självkänslan toppar ju så att det kokar över! HAHA.
Jag vet...men det är ett sånt problen som jag faktiskt jobbar med. Jag ställer ofta för höga krav på mig själv. Är det något jag gör och det inte blir bra, så är jag inte nöjs alls. Ställer högre krav på mig själv än bad andra gör och när jag sen är besviken eller sursr för det så fattar ingen vad det är med mig. Jag kan störa mig och må dåligt över småsaker, som jag missat att göra eller som inte blivit riktigt som jag hade tänkt mig. Blä.
Men. Iaf, vad jag egentligen ville komma fram till är att man är ganska dålig på att ta tag i och göra saker som man skulle vilja göra. Som att måla, lära sig spela ett instrument, lära sig skriva men kaligrafipenna (det har jag faktiskt övat på en gång i tiden, check. ).
Man borde nog unna sig själv att ta tag i dessa saker. Man vet ju inte om man klarar av det eller kan bli duktig på det om man inte testar. Faktiskt.
Hmm, nu börjar nog min hjärna bli lite för trött för att tänka en massa såna funderingar.
Hi,en liten gravid update kan det ju bli. Jocke har haft mer koll än mig den senste veckan. Jag trodde att jag va i vecka 13, men Jocke hade helt rätt i att det va vecka 14 som gällde...hehe.
Men denna vecka, då v. 14 så är fostret nu ca 11 cm lång och väger ca. 60 g. Coolt!!
Vi är meddlemmar i Familjeliv och där brukar jag kolla vad som händer vecka för vecka, men Jocke har då koll på mer än mig och det visar sig att, vad jag tycker så får man mer info på Niomånader. Så från och med nu så lär jag nog kolla in båda sidorna :)
Vi ska snart ta en ny bild på magen, så ska jag lägga ut den.
Jag fick ett par av Jockes shorts. Mina gravidshorts fick det bli sa Jocke. Tack tack! Skönt att ha något här hemma som inte behöver vara uppknäppt för att magen inte får plats.
Nu ska jag lägga fram biljetterna för imorgon så att vi inte glömmer dem...hihi hmm...ska berätta vad som hände på min fotbollspremiär sen en annan dag... :)
Kommentarer
Postat av: Vem? Vad? Nä, jag e inte här :)
Glöm inte att konst är konst; då finns det varken rätt eller fel. Det är DIN tolkning; ingen annans.
Trackback